Oväntat

Eftersom tjurfäktning är en bristvara i Sverige har jag bestämt mig för att hitta andra vägar till mer krydda i livet. En väg är att göra oväntade saker. För mig som är en ganska förutbestämd och tråkig person, behövs bara små små oförmodade beslut för att mitt liv ska ta en lite annan riktning.

Små oväntade beslut kan vara att bjuda hem personer jag aldrig tidigare har bjudit hem. Bara att våga bjuda hem någon som jag aldrig tidigare har umgåtts med på det sättet kan vara en utmaning. Det visar sig sedan vara den mest naturliga saken i världen. Båda att bjuda hem och att äta middag tillsammans.

En annan sak kan vara att ta ett dopp under morgonpromenaden. Det medför lite pyssel eftersom jag är för feg för att bada naken bland morgontidiga barnfamiljer. Nakenbad på offentlig plats är säkerligen även förbjudet enligt lag. Men med lite planering kan det ändå bli ett oväntat inslag, även om inte ett helt spontant beslut.

Snart är jag nog mogen för något ännu mer oväntat.

Tacos

I vår familj bestämmer vi vuxna vad som ska ätas och barnen får anpassa sig därefter. Man skulle kunna tro att det förklarar varför samtliga våra barn är smala som stickor, men det tror jag inte. När mina tonåringar var små anpassade jag maten helt efter dem, eftersom det bara var vi tre och de var lika smala då.

Min förhoppning är att våra barn successivt lär sig att tycka om den mat som serveras även om stor skepsis råder ibland. Till viss del tycks det vara medfött vilken mat barn tycker om och inte. Artonåringen äter det mesta med glädje medan sextonåringen ratar desto mer. Ändå är båda uppfostrade på samma sätt.

I går fick för ovanlighetens skull sjuåringen bestämma vad vi skulle äta till middag. Självklart blev det tacos, hennes absoluta favoriträtt och det som jag aldrig väljer att laga själv. Jag har lite svårt för mat som säljs i färdiga lådor uppstaplade i rader på en särskild hylla.

Tacos är lite grann som förorten. Det är praktiskt, enkelt, smidigt och framförallt är det så himla kul för barnen. Men ikväll blir det harira, helt på mina villkor.

Kanelbullar

Tjurfäktning

Peter Andersson berättar i sitt sommarprogram om kontrasten mellan dramatiken i tjurfäktningens Spanien och präktiga Sveriges löpsedlar om krav på datummärkning. Det han sa träffade mig mitt i bröstet. Exakt så är det. Här i Sverige rynkar vi föraktfullt på näsan åt den blodtörstande och irrationella tjurfäktningen samtidigt som vi spänner cykelhjälmen ytterligare ett snäpp.

Var i mitt liv finns tjurfäktningen? Inte ska jag behöva vända upp och ner på hela min nuvarande tillvaro för att hitta mer dramatik i livet? Går det inte att hitta spänning som inte innebär konflikter och slitningar?

Jag tror inte att det är själva adrenalininjektionen jag söker. Då skulle det räcka med att åka fritt fall på Grönan med jämna mellanrum. Snarare är det något som kommer inifrån. Tjurfäktning är så mycket mer än bara att jaga eller att bli jagad. Det är konst, färgprakt, ritualer och respekt.

Den här frågan kräver lite ytterligare eftertanke. Så länge tror jag att jag ska baka kanelbullar. Det kanske inte är tjurfäktning, men det är mustigt, ljuvligt, sinnligt och väldigt mjöligt.

Jane Austen

Vad är det med Jane Austen egentligen? Hur kommer det sig att böcker skrivna av en kvinna som föddes för 235 år sedan, fortfarande fascinerar lika mycket? Kanske till och med mer. Jag är inte den första som ställer mig den frågan och diskussionen börjar antagligen bli uttjatad.

I söndags började reprisen av BBC's version av Sense & Sensibility, vilken jag lyckades missa. Ingen fara med det eftersom ytterligare en repris sändes på måndagen kl 16.55. Perfekt tänkte jag som arbetar hemma för tillfället. Mannen kommer inte att vara hemma förrän närmare sex och jag kan i lugn och ro titta på det första avsnittet utan att avslöja att jag ägnar mina dagar åt att titta på TV.

På hemmafrumanér ägnade jag hela eftermiddagen åt att putsa hemmet. Ingen skugga skulle falla över mig, om jag mot förmodan skulle ertappas framför TV'n den sena eftermiddagen. När det bara var fem minuter kvar till att programmet skulle börja, hörde jag oroväckande pip från vår uppfart. Som jag befarade var det backcensorn på mannens bil jag hörde.

Vadan detta? Komma hem före fem första arbetsdagen? Precis när mitt TV-tittande skulle börja! Det var bara att krypa till korset och erkänna att jag inte skulle komma att vara tillgänglig på en timme. Min svaghet för Jane Austen är tidigare känd här hemma så det var ganska enkelt att förklara varför jag var tvungen att sätta mig framför TV kl 17 en måndagseftermiddag, även om förståelsen nog inte fanns där.

På söndag är det dags igen, eller måndag eller varför inte både och...

Beachvolley

För elva år sedan lånade jag och åtta vänner (eller om vi var fler, jag kommer inte riktigt ihåg) en lägenhet i Halmstad av en bror till en i sällskapet. Vädret var inte det bästa vilket passade oss ganska bra. Vi behövde nämligen aldrig oroa oss för att inte få plats med vårt beachvolleynät på stranden, vilket var betydligt viktigare än sol och bad.

De senaste åren är vi tre familjer som har försökt få ihop en vecka tillsammans, även om det inte alltid har lyckats på grund av barnafödande, utlandsflyttar och annat. Utav oss sex vuxna var fyra av oss med redan i Halmstad och en femte skulle kunna ha varit med.

Våra förutsättningar har ändrats en del sedan vår första sommar i Halmstad och i år har vi hyrt ett hus utanför Blåvand på Jyllands sydvästra kust. Förutom att huset är stort och rymligt med bra sängplatser till oss alla, finns där även inomhuspool, bubbelpool och det viktigaste av allt - en riktig beachvolleyplan.

I poolen och bubbelpoolen är alla välkomna. Barn och vuxna samsas och leker, oftast på barnens villkor. På beachvolleyplanen får inga barn vara med. Här gäller inte regeln att alla får vara med och vi spelar inte bara för att ha kul. På vår beachvolleyplan är det spel på stort allvar och det är precis det som är så fantastiskt roligt.

Strandliv

Tre exklusiva svarta bilar kör ut på stranden och parkerar sida vid sida med fronten mot det vidsträckta havet. Under några sekunder hinner de omkringliggande semesterfirarna fundera över vilken typ av statsbesök som kan väntas på en strand på Jyllands sydvästra kust.

Bildörrarna öppnas och istället för välklädda diplomater ramlar tre barnfamiljer ut i grälla semesterfärger. Kontrasten är stor mellan de sobra bilarna och det vardagstumult som uppstår när strandtält, bollar, drakar och filtar ska packas fram.

En halvtimme senare har strandtälten monterats, filtar placerats i sanden och badkläderna kommit fram. Under en kort stund vilar ett lugn över det brokiga sällskapet, innan det är dags för strandlekar av det mer spektakulära slaget.

Tävlingar i handstående avlöser stafett i skottkärra och krabbgång. Styrkedemonstrationer och balansövningar blir till prestigefyllda tävlingsmoment. Återigen drar sällskapet blickarna till sig från övriga strandbesökare som nu är klart övertygade om att det inte rör sig om ett statsbesök.