Tjejsnack

Två gånger den här veckan har jag varit på tjejmiddag. Det är upplyftande även om det blir sent och lite för mycket vin ibland. Vi hörs inte mycket mellan träffarna och därför är det desto roligare när vi väl träffas.

När slutar tjejer prata i telefon? När jag var yngre kunde jag sitta i timmar i telefon på kvällarna med mina vänner. I dag har jag näst intill telefonskräck. Är det barnen som kommer emellan? Jag tror inte det. Det skulle innebära att kvinnor i min ålder som inte har barn fortfarande skulle ha en drift att tillbringa hela kvällarna i telefon och det har jag svårt att tro.

Det här kanske inte ens är ett fenomen, det kanske bara är jag? Alla andra kvinnor kanske fortfarande fördjupar sig i relationsproblem och matvanor över telefonen.

Nåväl, över till något helt annat. Morgonens promenad var sagolik vacker. För alla som inte vandrade utefter vattnet i morse, kan jag berätta att solen glittrade i de guldfärgade bladen och den lätt krusade vattenytan.

Talböcker

På två veckor har jag avverkat 2,5 talböcker. Efter talbok nummer två bestämde jag mig för att, nu får det vara nog. Inga fler talböcker. Även om det går att göra mycket samtidigt som man lyssnar på boken - köra bil, åka buss, sätta lökar, äta lunch, sticka mm, tenderar valen av aktivitet för dagen styras mot det som är lämpligt att kombinera med lyssnande.

När det var dags för morgonens promenad och jag insåg att jag inte hade något att lyssna på under rundan var det kört. Som en alkoholist utanför Systembolaget en måndagsmorgon närmade jag mig datorn. Jag hade ju lovat mig själv att dra ner, men bara en till, tänkte jag desperat. Promenaden blir så mycket roligare.

Ett par minuter senare var nedladdningen ett faktum. Ytterligare en bok att förgylla mina dagar med. Ofta är böckerna jag lyssnar på inte ens speciellt bra. De får inte vara för litterära för att fungera i talboksform. Men ändå blir de som ett gift.

Nu funderar jag på om jag ska börja lyssna på andra språk istället. Engelska skulle vara ett självklart alternativ, men varför inte danska? 17 CD-skivor med Peter Høeg på originalspråk skulle kanske göra under med min usla danska.

Fotografi

För ett par år sedan hittade jag ett foto hemma hos min syster. Fotot föreställde en samling unga människor på maskerad. Energin och glädjen på kortet var så påtaglig att jag sögs in i bilden och jag kunde inte släppa tanken på den.

I samband med min systers flytt ville jag befria henne från gamla ting och erbjöd mig att ta hand om fotografiet. Nu har jag scannat in bilden för att digitalt bevara det som med tiden har bleknat och kommer att blekna alltmer.

De flesta fotografier från den här tiden (jag tror att det är sent 20-tal eller tidigt 30-tal) illustrerar stelt uppställda människor i sina bästa kläder. Bilderna från förr har fått åtminstone mig att glömma bort att ungdomar förr var som ungdomar är idag. Glada, lekfulla och sorglösa. Kanske i vissa fall mera då än nu.

Min Farmor sitter längst ner i högra hörnet med någon sorts krona på huvudet och min Farfar står upp längst till höger.

Omysigt

Bara för att ett ord fungerar i dagligt tal är det inte säkert att det gör sig i skrift. Svärord är självklart bannlysta i en text om de inte är absolut nödvändiga av någon anledning. Därtill finns flera adjektiv av positiv karaktär som inte riktigt kommer till sin rätt när man sätter dem på pränt.

Bostadsannonser och kvällstidningarnas bilagor är fulla av dem och de ord som sticker ut mer än andra är "mys" och "mysigt". Är de ens ord eller bara någon form av onomatopoetiska läten?

Det skulle inte förvåna mig om jag själv har trillat dit någon gång och använt mig av dessa oskrivbara ord i någon text, men jag lovar att det aldrig ska hända igen. Jag tror till och med att jag ska försöka lägga in en spärr i min dator som förhindrar nyttjandet.

Ett annat ord som inte riktigt kommer till sin rätt i skrift är "härlig". Inte ett ord i samma liga som "mysig", men heller inte lika överutnyttjat.

Troligtvis lär man sig på journalisthögskolan att inte använda adjektiv över huvudtaget i texter, eller åtminstone mycket sparsamt. Det vet inte jag eftersom jag inte har någon högre utbildning inom det skrivna språket. Jag vet bara att vissa ord skapar retningar under skinnet när man läser dem.

Nödvändiga ting

Efter att ha varit tillbaka i Sverige i över ett år, finns det fortfarande två saker från USA som jag inte klarar mig utan. Varje gång min man åker på business trip till New York har han samma saker på sin inköpslista - Diane Higgins och sandwich bags.

Diane Higgins är min amerikanska hudterapeut med egen hudvårdsserie, som jag fortfarande är trogen. När det kniper kan jag vänsterprassla med andra produkter, men så länge det går håller jag fast vid Dianes.

Sandwich bags har jag däremot inte den minsta lust att vara otrogen mot. Inte en dag i mitt liv passerar utan att jag någon gång under dagen behöver en. Om någon känner till en svensk affär som har dessa oumbärliga påsar i sitt sortiment, vill jag hemskt gärna veta det. Lite fånigt känns det att släpa en så trivial produkt över Atlanten, men nöden har ingen lag.

Träningsvärk

Som ett barn skröt jag inför familjen i fredags. Jag hade fått beröm av pilatesinstruktören för min starka rygg, vilket jag berättade för alla vare sig de var intresserade eller inte. Ingen kan nog ärligt säga att de är oberörda av positiv feed back, själv suger jag åt mig som en svamp. Varför ifrågasätta om berömmet verkligen är äkta eller inte? Huvudsaken är att det får mig att må bra.

Igår fick jag mitt nemesis. Det var en helt annan typ av träningspass, med andra muskler i fokus. Om min rygg är stark, kan jag numera konstatera att mina ben är desto svagare. Jag kunde knappt gå i trapporna från gymet. Mina steg var lika stolpiga som efter den gången i Montana då vi satt på hästryggen sex timmar i sträck.

Som tur var mildrades smärtan något efter massagen som sedan följde, men jag stolpar fram rätt bra i dag också. Nu finns bara två vägar att gå. Antingen tar jag tag i mina dåliga benmuskler och tränar även dem i framtiden eller stoppar jag huvudet i sanden och fortsätter träna det som redan är starkt. Förnuft eller känsla, återstår att se.

Avrapporterat

Nu är det avslutat. Det som började som ett trevande möte med verkställande direktören i bolaget avrapporterades igår inför hela styrelsen.

När jag för en månad sedan klev in i projektet kändes det som om jag simmade på djupt vatten. Visst kan jag simma, men jag har alltid känt ett obehag av att inte nå botten. På gårdagens styrelsemöte nådde vi inte bara botten, vi promenerade helt torrskodda. Visst har jag mycket min tillfälliga kollega att tacka för detta, men jag tänker vara självgod nog att ta åt mig en del av äran.

I dag väntar ett träningspass och massage som belöning. Sedan är det dags att hitta nya utmaningar igen.