Förluster

Kläder tenderar att försvinna för mig. Ibland märker jag när det händer, men försent. Som jeansjackan jag köpte i Bryssel för nästan tio år sedan. Den försvann redan samma år. Jag tror att jag glömde den på en restaurang i Kungsträdgården, men när jag återvände lite senare samma dag fanns den inte kvar. Kanske ramlade den av cykeln någonstans på vägen. Sedan dess har jag aldrig köpt någon ny, trots att jag har tänkt tanken många gånger.

Vissa kläder smyger ut ur garderoben, utan att det märks. Först långt senare uppdagas förlusten och är då omöjlig att reparera. En gång hade jag en nätt och fin bolerojacka i sammet. Ofta när jag ska på fest tänker jag att den skulle vara bra att ha. Sedan kommer jag på att jag inte har sett den i min garderob på flera år. Hur och när den försvann har jag ingen aning om. Troligtvis skulle jag inte ens längre tycka om den.

Klassiskt tillfälle för klädförluster är flytt. Sedan vi flyttade hem från USA hittar jag inte mina Timberlandkängor. De är spårlöst försvunna. Jag köpte dem på Woodbury Common 1997 eller 1998, men de var fortfarande i fin form. Nu får jag klampa omkring i min sons urvuxna kängor i stället, vilket inte alls är lika snygga och sköna.

Därutöver har jag troligen blivit av med en mängd kläder som jag aldrig har saknat, men då är inte heller någon skada skedd.

Hysteri

Tre saker det råder brist på i december - parkeringsplatser, snowracers och kundvagnar på Systembolaget.

Tänk om vi kunde ha ett rullande schema för julen? Alla får välja vilka datum de vill mellan den första december och sista januari att förlägga julhelgen på. Vad är det som hindrar oss egentligen? Tradition, masspsykos och gammal vana antar jag.

Inställt besök

Under några timmar i dag trodde jag att vi skulle utöka vår julafton med ytterligare sju personer. Det hade varit mycket roligt att vara så många i huset, men min hjärna har gått varm med hur mycket mat som behövs för att föda så många. Till slut kom jag in på servetter - inte har vi tygservetter till så många. Bäst att lägga till pappersservetter på inköpslistan.

Efter att i tanken ha klarat av såväl julafton som frukost och middag på juldagen, ändrades planerna och vi blev åter så många som det var meningen från början. Lite tråkigare, men mycket lättare.

Visst skulle det vara underbart med ett stort hus med många rum, rymlig matsal och funktionellt kök. Som vårt hus i vår New York-förort ungefär. Där kunde vi vara många utan att det märktes. Här springer vi på varandra hela tiden om vi är fler än fem. Men Stockholm är inte en stad för stora hus, om man inte är gjord av pengar.

I vår kanske vi kan samla hela tjocka släkten istället när uteplatsen kan nyttjas. Om vi någonsin blir av med all snö det vill säga.

Grubbel

Det är så erbarmligt lite

en människa kan förstå.

Man skulle ej grubbla och tänka

men tänker och grubblar ändå.

Och dagarna fogas till veckor,

veckorna fogas till år.

Man skulle ej snärjas av grubbel

så hastigt som livet går.

Nils Ferlin

Rödkål

Planen för dagen var att tillbringa för- och eftermiddag hos mamma på sjukhuset och däremellan träna med min storasyster. Så väl vi hade behövt den träningen, men ibland blir det inte som man har tänkt sig.

Strax efter min ankomst till sjukhuset ringde skolsyster från skolan och berättade att den lilla sjuåringen var krasslig. Det var bara att packa ihop sakerna och vända hemåt igen.

Nu har vi julpysslat istället för att träna. Dottern och jag har gjort ett flätat julhjärta och jag har kokat rödkål. Om rödkålen har trängts undan på julbordet kan jag rekommendera ett återupplivningsförsök. Om inte annat för att det luktar så gudomligt när man kokar den.

Så här gör jag min rödkål:

1. Strimla 500 g rödkål tunt.

2. Hacka en gul lök

3. Skala och klyfta ett äpple.

4. Bryn rödkål, lök och äpple i smör i en kastrull.

5. Tillsätt 2 hela nejlikor, 2 kryddpepparkorn, 1/2 msk vinäger, knappt 1 tsk salt, 1 tsk socker, 0,5-1 dl glögg, cirka 1 dl buljong. Låt allting koka på svag värme under lock i cirka 1 timme.

Fördelen är att det kan göras i förväg och frysas till julafton.

Lucialinne

När jag passerade Åhléns för ett par veckor sedan slog det mig att jag gett bort sjuåringens gamla lucialinnen eftersom de ändå var för små. För att inte stå utan på Lucia passade jag därför på att köpa ett linne i lagom storlek. Oförskämt billigt linne köpte jag, eftersom det var vad som erbjöds. Man kan fråga sig vem som har betalat när ett lucialinne kostar 129 kronor. Eller inte fått betalt rättare sagt.

Veckan innan Lucia slår det mig att inte ens minsta dottern längre har några officiella Luciaåtaganden. Numera får vi klara oss utan uppträdanden med åtta lucior, tre tomtenissar och två pepparkaksgubbar. Antalet tärnor och stjärngossar tycks tyvärr ha minskat successivt genom åren.

Nu har vi ett oanvänt Lucialinne hemma i storlek 122/128. På något sätt anser jag att alla svenskar borde vara innehavare av ett Lucialinne, varför jag troligen kommer att införskaffa ett i storleken över så småningom. Sen återstår det att se om det kommer till användning.

Snötäcke

Vintern kom så snabbt att vi inte hann röja undan hösten innan vår trädgård ockuperades av snö. Sedan dess har det bara fyllts på och nu har vår höstfröjd fått ett permanent tak av snö. Var ska vi göra av all snö om det här fortsätter? Vi har inte nått fram till hälften av december än och redan har vi fått stora snödrivor på tomten.