NYT

Med risk för att vara tjatig säger jag det igen. New York Times är en helt underbar tidning och jag saknar både den och tiden jag hade att läsa den. Här är ett litet smakprov på vilka fantastiska historier denna tidningarnas tidning förmedlar:

http://www.nytimes.com/2010/04/24/world/europe/24iht-lost.html?scp=1&sq=kenya%20toronto&st=cse

Språkstudier

Nu står jag i valet och kvalet, ska jag lära mig franska eller italienska?

För franskan talar fem års skolfranska, vilken ligger och vilar på botten som en väl maskerad plattfisk. Visst förstår jag en del när folk omkring mig pratar, även om det är långt ifrån allt. Dessutom visar en personlig empirisk studie på att jag de senaste tio åren har tillbringat bra många fler dagar i Frankrike än i Italien, vilket skulle kunna vara en indikation på hur det kommer att se ut i framtiden.

För italienska talar att jag älskar att försöka tala italienska, trots att jag kan så lite. Dessutom är det bara jag i familjen som i sådana fall skulle prata italienska, även om sexåringens uttal redan är mer italienskt än mitt. Var hon har fått sin italienska betoning ifrån när hon väl vill, har jag ingen aning om.

Något måste det i alla fall bli, så mycket har jag bestämt. Till hösten blir det språkstudier i någon form och av någon sort. Lao kanske?

Paris

Varje gång jag kommer till Paris, undrar jag varför jag bor i Stockholm. Språket är i och för sig en fördel i Stockholm, vänner och familj likaså, men sen då?

I dag har vi haft 18 grader och sol på dagen. På kvällen blir det i och för sig kyligare, men långt i från de snöblandade regnet vi lämnade i Stockholm i torsdags. Antal butiker i den här staden måste vara fler än i Skandinavien totalt. Visst finns det kedjor här också, men i mindre skala och med större variation.

Främst är det maten som gör att jag undrar varför jag bor där jag bor. Överallt i Paris finns små delikatessbutiker som säljer varor inte ens Östermalmshallen tar in. Matavdelningen på Le Bon Marché har ett eget stånd för kycklingar. Där saluförs minst tio olika sorters fjäderfän i olika storlekar.

I Sverige har vi Kyckling, Smör och Tomat. I Frankrike finns lika många smör- och tomatsorter som kycklingarter. Har vi alltid varit så här olika? Är det vår fattiga bakgrund som har gjort oss så här effektiva? Men nu, när vi har råd och information, varför kräver vi inte lite mer variation i livsmedelshyllan?

Förhoppningsfull

Även denna vecka har jag noga följt de senaste uppdateringarna på lfv.se, svd.se. sas.se, swedavia.se, airfrance.se och alla andra sidor som har kunnat bidra med något nytt i vulkanfrågan.

Just nu ser det ljust ut och vi har ägnat kvällen åt att packa och förbereda inför helgens Parisresa. Jag inser att vi utsätter oss för en stor risk när vi ger oss ut i Europa, men den risken har vi beslutat oss för att ta. Det räcker med en inställd resa i april.

Extra motiverad till att åka iväg blir jag när jag hör den tunga snön droppa mot fönsterkarmen. Aprilväder antar jag att det kallas, men lika trist för det. I Paris väntar 20 grader och sol och dit vill jag.

Ironi

Island har jagats av halva Europa på grund av sin dåliga ekonomi och nu jagas halva Europa av aska från Islands vulkaner.

Tågen har smädats under hela vintern på grund av sina problem med snö och is, nu gör många människor vad som helst för att få tag på en tågbiljett.

Någon ironi ser jag i och för sig inte i att jag missade en 40-årsfest i Alperna, men detta är nog större än så. Befinner vi oss just nu i ett livsavgörande skede? Kommer världen någonsin att bli sig lik efter detta? Eller är detta bara en parentes i historien som vi har glömt om några veckor? Återstår bara att vänta och se.

Askmoln

Naturkatastrofer får en helt annan innebörd när de helt plötsligt drabbar en själv. I dag täcks halva Europa av askmoln från vulkanen Eyjafjallajokull och all flygtrafik i Stockholm är inställd. Nästan all flygtrafik i norra Europa är inställd närmare bestämt.

Precis nu händer det, när jag ska åka till Schweiz på 40-årsfest. Jag som nästan aldrig är ute och reser. I och för sig ska jag resa iväg nästa vecka också och veckan därefter åker vi iväg på vår långresa till Laos, men det var länge sedan innan dess. Mest synd tycker jag om min svenska vän som har ställt till med stort kalas i Engelberg och så kanske vi inte vi svenskar ta oss dit.

Nu är det bara att hålla tummarna för att askan försvinner åt något annat håll. I morgon tänker jag åka till Engelberg. Bil kanske är ett alternativ?

Grillar

I vår trädgård står en stor, men totalt oanvändbar, Webergrill. Vår förhoppning var att det bara skulle vara att koppla in en svensk gasflaska i vår amerikanska grill, men så enkelt var det inte.

Egentligen borde vi ha förstått att amerikansk standard inte går att överföra på svensk sådan. Om sanningen ska fram är det inte så mycket som går att överföra mellan Sverige och USA. Våra kulturer är i mångt och mycket diametralt olika så varför skulle just en amerikansk gasledning helt plötsligt kunna kopplas in i något som är svenskt?

Enligt Weber skulle det kosta oss minst femtusen kronor att bygga om vår grill till fungerande svensk standard och då skulle den inte ens vara godkänd enligt Weberstandard. På grund av detta omak har vi sedan 1 juli 2009 inte haft några grillmöjligheter, bara en stor grill.

Nu är det med råge slut på begränsningarna. Maken begav sig av på grillshopping i lördags och återvände inte bara med en, utan två grillar. Självklart behövs det både en gasgrill och en kolgrill. Att jag inte har förstått det tidigare?

Nu är det bara att försöka bli av med vår amerikanska gasgrill så att vi inte blir till allmänt åtlöje i området när det uppdagas att vi har två identiska grillar i trådgården, plus en kolgrill. Det lysande programmet Solsidan kryper allt närmare.

Mer inspiration

Mitt i alla vardagsbestyr funderar jag just nu mycket på inspiration. Vad, varför och hur funkar det där med inspiration egentligen? Och hur mycket hinner vi bli inspirerade i vårt ekorrhjul? Någon sa nyligen skämtsamt att "inspirerad av" egentligen är en misslyckad kopia av något, men det tror nog inte ens den som sa det. Även om det säkert stämmer ibland.

Mest tycks det vara personer i kreativa yrken som får bli inspirerade. Vi är så fokuserade på yrkesdelen av vårt liv och ingen förväntar sig att en ekonom ska ha någon inspirationskälla. Som ledare kanske man kan få bli inspirerad, men då heter det snarare förebilder.

Jag tycker att vi borde ha mer fokus på vem vi är och vad vi gör utanför arbetet. På så sätt skulle vi vanliga också få bli inspirerade och kanske hitta nya utryckssätt. Ingen konstnär skulle hävda att han sysslar med sin konst för att behaga konsumenten. Varför ska vi andra då begränsa våra kreativa uttryck bara för att vi tycker att vi är ganska dåliga? Om ingen ska konsumera konsten har det faktiskt ingen betydelse. Det viktiga borde vara att få uttrycka sig och att få bli inspirerad.

Personal Shopper

Efter en vecka i backen, en dag i bilen och en annandag påsk med administration och allmänt dåligt humör blev det en vanlig tisdag. Nästan en vanlig tisdag i alla fall.

Tisdag kväll efter jobbet begav jag mig till Åhléns avdelning för Personal Shopping. Detta var i och för sig inbokat sedan länge, men höll på att bli bortsjabblat genom en felbokning. Som tur var redde det hela upp sig och jag kunde bege mig iväg som planerat.

Efter ett inledande samtal på tjugo minuter ungefär där jag fick berätta vad jag gillar och inte gillar och vad jag var ute efter mer specifikt, gav sig min Personal Shopper ut i det stora varuhuset för att hitta kläder till mig, medan jag satt och läste och lyssnade på radio.

Drygt en timme senare kom hon tillbaka med cirka 25 plagg för mig att prova mig igenom. Det mesta var förvånansvärt träffsäkert och snyggt och jag gick därifrån ytterligare en och en halv timme senare, tio plagg rikare.

Nu har jag alltså lyckats outsourca ytterligare ett moment av mitt liv. Fritids, barnflicka, städerska och personal shopper, vad blir det härnäst?