Språkstudier

Nu står jag i valet och kvalet, ska jag lära mig franska eller italienska?

För franskan talar fem års skolfranska, vilken ligger och vilar på botten som en väl maskerad plattfisk. Visst förstår jag en del när folk omkring mig pratar, även om det är långt ifrån allt. Dessutom visar en personlig empirisk studie på att jag de senaste tio åren har tillbringat bra många fler dagar i Frankrike än i Italien, vilket skulle kunna vara en indikation på hur det kommer att se ut i framtiden.

För italienska talar att jag älskar att försöka tala italienska, trots att jag kan så lite. Dessutom är det bara jag i familjen som i sådana fall skulle prata italienska, även om sexåringens uttal redan är mer italienskt än mitt. Var hon har fått sin italienska betoning ifrån när hon väl vill, har jag ingen aning om.

Något måste det i alla fall bli, så mycket har jag bestämt. Till hösten blir det språkstudier i någon form och av någon sort. Lao kanske?