Vädring

När jag ändå var tvungen att vara hemma med sjuk sjuåring passade jag på att vara flitig i hemmet. Bland annat vädrade jag min vinterkappa som jag börjar bli lite trött på. Mer vintern än kappan i ärlighetens namn.

Klockan två i natt vaknade jag till med ett ryck - "Jag glömde ta in min kappa!! Ska jag ta in den nu, eller vänta tills i morgon?" frågar jag min ännu tröttare man. "Gör det nu" svara han som slipper tassa upp mitt i natten.

Sagt och gjort, jag ilar ner till vår uteplats som ligger helt torr i absolut stillhet där min kappa dinglar försiktigt i mörkret.

Nästa morgon vaknar vi av ett ihärdigt regn mot rutan och jag skänker en tacksam tanke till mitt undermedvetna som väckte mig och min man som uppmanade mig att ta tag i saken.