Cysta

Inte mer än fyra veckor efter att vi åter skrivit in oss i det svenska systemet blev jag kallad till mammografi. Mycket snabbt marscherat måste man säga. Förra veckan var det dags och besöket avlöpte snabbt och effektivt. En sådan rutinkontroll som passerar förbi utan varken funderingar eller oro.

I måndags eftermiddag kom ett samtal från Syster Karin. Först trodde jag att det gällde min mamma, men snabbt förstod jag att det var mig det gällde. De ville att jag skulle komma tillbaka för att ta kompletterande bilder.

Vad hjälper det att det överallt på Mammografimottagningen står att återbesök är vanliga och inget att oroa sig för? Om och om läste jag lappen jag fått med mig som sa exakt samma sak. Samtidigt visste jag också att för några betyder återbesök något att oroa sig för. Varför skulle jag inte kunna vara en av dem?

I två dagar levde jag med en dödsdom över mig. Alla som har tagit ett HIV-test och har något hyss på sitt samvete vet hur det känns. Alla mörka tankar som hann passera genom min överhettade hjärna kan jag inte återge, det är inte meningsfullt, men många var det.

I morse var det dags för min dom. Det visade sig vara en högst ofarlig cysta. Mycket vanligt i min ålder och inget att oroa sig för. Inget som kommer att åtgärdas heller.

Åter tillbaka till livet alltså och det känns skönt.