Köer

Såsom ovan förortsbo känns Stockholms innerstad ibland mer ointaglig än Fort Knox. Ena dagen är det signalfel på tunnelbanan och andra dagen brinner det på Centralen. Med dessa upplevelser i bagaget lovade jag 15-åringens vänortskamrat från Tyskland att köra in honom till Centralen för att ta Flygbussen tillsammans med sina tyska skolkamrater. Han hade dessutom en stor resväska att släpa på.

De skulle träffas klockan 10 på onsdagens förmiddag och vi gav oss av hemifrån 9.30. Redan på utfarten insåg jag att något inte var som det skulle. Trafiken stod i stort sett still och vi rullade knappt märkbart framåt.

Ganska snart insåg jag att vi inte skulle kunna vara inne på Centralen klockan 10. Istället ringde jag läraren och meddelade att jag kör ut vår tyske vän till Arlanda i stället. Det går betydligt snabbare. Sagt och gjort vände vi bilen och begav oss hemåt en stund innan det var dags för avresa till flygplatsen. 15-åringen fick ta bussen in till skolan på egen hand.

På flygplatsen fick vi vänta länge innan resterande av gruppen dök upp. Vi var inte de enda som hade fastnat i trafiken. Först strax efter klockan 12 var jag tillbaka hemma igen.

Varför berättar jag då denna, inte alltför intressanta, historia? Därför att så här är det när man är hemmafru. Ofta får jag frågan - Men, vad gör du på dagarna egentligen? Och precis det här gör jag. Utan stress och dåligt samvete hjälper jag andra att lösa situationer som kanske inte ens hade uppstått om jag hade befunnit mig på en arbetsplats.