Himmelskt

Första gången jag såg filmen Amadeus (1984) grät jag floder den sista minuten. Nästa gång jag såg filmen grät jag hela sista sekvensen av filmen. Under alla år har jag trott att jag grät för att filmen var sorglig. Att det var det faktum att Mozart dog så ung och att han begravdes i en massgrav, som lockade fram mina tårar.

Nu vet jag att det inte var Milos Formans filmkonst som fick mig att plocka fram näsduken, utan Wolfgang Amadeus Mozart själv. I slutscenen av filmen spelas nämligen Lacrimosa ur det Requem han skriver på sin dödsbädd.

Det räcker med att detta Requem spelas på radio så kommer tårarna per automatik och avsnittet Lacrimosa i synnerhet. Inte för att det är sorgligt utan för att det är himmelskt vackert. Om det är sant att Mozart skrev sitt Requem på dödsbädden, måste han ha haft kontakt med himlens änglar under tiden.

Milos Formans film är jag inte längre lika faschinerad av, men musiken består.