Turbofru

Mitt undermedvetna har blivit påtagligt medvetet om att mina sötebrödsdagar som hemmafru är räknade. Det började i självplocket i slottsträdgården och fortsatte på söndagen med blåbärsplockning och blåbärsmuffinsbak som följd under måndagen. Därefter kulminerade hemmafrustöket med boken Bröd från Brunkebergs Bageri av Heléne Johansson och påbörjat surdegsbak.

På fredag får jag reda på om det här med surdegsbak är något för mig eller inte. Då ska surdegen vara färdig att använda.

Två scenarier finns. I det första kommer min man hem efter jobbet och känner lång väg hur det doftar nybakat bröd från vårt lilla hus. När han kommer innanför dörren möts han av sin Monika Alhberg-lika fru som med lite mjöl på kinderna men med glittrande blick erbjuder honom ett glas rött vin tillsammans med nybakat surdegsbröd toppat med paté. I bakgrunden spelas Intermezzo ur Cavalleria Rusticana och hemmet är inte bara rent, utan alla tavlor hänger där de ska och endast de möbler som ska finnas där gör så.

I det andra scenariet jäser inte bröden och bränns dessutom vid i ugnen. Frun i huset blir sur och vresig över det misslyckade baket och hinner varken inhandla middag eller vin. Tavlorna står fortfarande utefter väggarna och halva vardagsrummet är ännu fullt av möbler som inte har någon lämplig plats i det nya effektiva huset.

Eller blir det någonstans däremellan.