Egentligen handlar det nog inte om brist på tid, utan brist på kreativitet. Nu när jag arbetar går hela min hjärnkapacitet åt till att just arbeta. Alldeles för lite kapacitet återstår till att iaktta och reflektera. Ännu mindre till att omvandla iakttagelserna till ord.
Förhoppningsvis är det bara en inkörsperiod. Snart kommer jag att kunna arbeta hela dagarna, hämta och lämna på fritids, laga mat, tvätta samt göra små kluriga iakttagelser under tiden som jag sammanfattar i spirituella inlägg när resten av familjen har somnat. Inte tonåringarna i och för sig. De somnar aldrig före mig.
Vi som länge varit beroende och berörda av Kinas bloggar - till oss vill jag säga: Det kan inte alltid vara lätt att inspireras och motiveras av små och stora händelser runt omkring en, att alltid behöva känna sig kreativ och spirituell - försök själva får vi se! En beundrande mor.
ReplyDelete