Vår erfarenhet av närakut kommer från Sabbatsbergs Sjukhus, julhelgen 2007, då vi alla i tur och ordning drabbades av halsfluss. Där blev vi nästan utskällda av receptionisten för att vi underlät att gå till vanliga vårdcentralen, bara för att utnyttja systemet med närakut. Att det var julledighet med fler röda dagar än vardagar, tycktes hon inte bry sig om.
Vis av detta överlämnade jag åt maken att ringa till Solnas Närakut klockan 18 på lördagkvällen för att ordna en tid åt vår dotter. Kvinnor tenderar att lättare sätta andra kvinnor på plats än män, är i alla fall min erfarenhet.
På Solnas närakut togs vi emot med öppna armar och fick en tid klockan åtta samma kväll. Olivia hade rejäl halsfluss och vi åkte direkt från akuten till Apotek Scheele för att hämta ut en dos penicillin. Inte roligaste lördagkvällen i år, men det var det värt.
Hälsa henne så mycket och berätta att killarna ofta frågar om vi kan åka och hälsa på henne, de lever i förnekelse över att ni faktiskt flyttat! Stor Kram!
ReplyDeleteJag satt och tänkte på förorten, sökte och hittade din blogg. Det är alltid intressant att följa människor i en ganska omtalad del av samhället. Jag tror på förorten dock! Jag tror inte att förorten behöva vara en negativ plats att växa upp eller bo i :)
ReplyDeleteVäntar med spänning på mer intressant läsning!
Välkommen, Sofia!
ReplyDeleteoch stor kram till dig också, Anna! Alltid!