Kaos

Det här med vinterkaos tar fram nya sidor hos oss människor. Snöoväder är nog det närmaste naturkatastrof vi svenskar kan råka ut för i vår hemmiljö och vi gillar det inte. Hur vi hade hanterat översvämningar, orkaner och jordbävningar ska vi nog vara glada för att vi inte behöver få reda på. Översvämningar kanske vi i och för sig kommer att få hantera i vår, när all denna snö ska omvandlas till vatten.

En vän till mig bor i västerort, där tunnelbanan vanligtvis pumpar in hundratusentals människor varje dag till city. Nu när tunnelbanan står stilla får improvisationen ta vid och min vän har börjat lifta till jobbet. Detta är hon inte ensam om, men trots att bilarna tuffar förbi de stora människormassorna vid busshållplatserna i snigelfart, är det inte många som ids stanna. Med fast blick på bilen framför lyckas de flesta bilförarna totalt ignorera sina medmänniskor vid vägkanten.

Två gånger denna vecka har min vän liftat till jobbet och båda gångerna har hon fått lift av män av utländsk härkomst. Tyvärr tror jag inte att det är en slump. Jag tror att det är samma män som hjälpte mig av bussen när jag hade barnvagn, som idag plockar upp strandsatta tunnelbanepassagerare vid vägkanten. Vad är det i vår svenska uppfostran vi har missat?