Att bege sig ut på Blockhusudden en snöig lördag är som att bege sig ut på landsbygden. Snön ligger i drivor och knappt en människa så långt ögat når. De gigantiska villorna, Manillaskolan och utsikten över Nacka Strand avslöjar i och för sig att vi befinner oss i Stockholm.
Konstsamlingen består av nordiska sekelskiftsgiganter som Carl Larsson, Edvard Munch och Bruno Liljefors. Byggnaden blev färdig 1907 och ritades redan från början för att fungera både som bostad och galleri. Som sig bör finns också ett litet café, inrättat i vad som kallas Bankirens Badrum.
Trots galleriets ensliga placering, är vi inte ensamma. Hälften av besökarna pratar andra språk än svenska och av de svensktalande är det fler än vi som har medlemskort. Jag antar att det är så det ser ut på Stockholms museum, turister och stamgäster.
Utställningen är kul att se, men behållningen av besöket är den fasta samlingen och det underbara huset. Det är som att gå runt i någons privata hem och ta del av dess privata konstsamling, vilket faktiskt från början var fallet. För en romantiker som jag är det lätt att förflytta sig hundra år tillbaka i tiden och vara på besök hos Ernest Thiel.
No comments:
Post a Comment