Anna Karenina

Efter Buddenbrooks blev det den norska klassikern Alberte och därefter Moment 22, boken vars titel lever sitt eget liv. Leif G W Persson har ondgjort sig över Albertes tragiska gestalt, Åsa Larsson har näst intill svurit av ilska över Joseph Hellers kvinnosyn och Jonas Karlsson har erkänt att han känner igen sig i såväl Antonie som Christian Buddenbrook.

Med tungt hjärta började jag i torsdags lyssna på den sista programserien av min nya radiopassion, Bokcirkeln. Nu var dags för Anna Karenina av Lev Tolstoj. Ytterligare en bok jag inte har läst.

Samma dag var jag på bokrean tillsammans med en kollega. Helt plötsligt står min kollega framför mig med boken Anna Karenina i handen. Inte för att hon kände till mitt nyväckta intresse för boken, utan för att hon själv tänkte läsa den. Självklart var jag tvungen att slå till.

Den här gången kommer jag att delta aktivt när Elsie Johansson, Jonas Hassen Khemiri och Aase Berg under fem avsnitt diskuterar den 879 sidor långa Anna Karenina. Nu måste jag behärska mig att inte lyssna i förväg, utan läsa ikapp de 130 sidor de andra redan har hunnit läsa. Vilken Tolstoj-expert jag ska bli. Eller är det litterärt högmod? Kommer jag att låsa upp mig själv med denna tegelsten i sex månader framåt? Återstår att se. Återkommer med rapport om några veckor.