Bröllopsyra

Osvuret är bäst brukade min mormor säga och jag gör allt för att leva upp till den devisen. Ena dagen tycker jag på ett sätt och nästa på ett annat. I vissa frågor är jag visserligen totalt obeveklig, såsom dödsstraff och abort, men i de flesta andra ger jag mig själv rätten att ändra mig.

Jag har under lång tid öppet deklarerat mitt motstånd mot vår kronprinsessas numera genomförda bröllop med Daniel. Enligt min åsikt har hela monarkin ställts på sin spets när en prinsessa gifter sig med en enkel man från landet, utan vare sig namn eller bildning. I många diskussioner har jag försvarat min rätt att tycka så och försvarar till viss del fortfarande den ståndpunkten.

Dessa diskussioner mynnade nästan ut i att jag omvandlades från royalist till republikan. Att förespråka att en kvinna av idag inte ska få gifta sig av kärlek känns tungt, men då kanske vi inte ska ha ett kungahus överhuvudtaget, när hela arrangemanget är så gammalmodigt? Så har mitt resonemang gått.

Efter gårdagens bröllop har jag dock ändrat ståndpunkt. Jag vill ha kvar vårt kungahus. Prakten och traditionerna under gårdagens vigsel i Storkyrkan var hisnande. Om vi ska ha kvar kungahuset måste även jag acceptera att de gifter sig av kärlek. Alternativet vore nog en liknande serie av skandaler som många av kungahusen i andra länder har levererat de senaste åren.

Trots allt är det Kronprinsessan som kommer att vara vår Drottning i framtiden och det viktiga är att hon har någon vid sin sida som hon älskar. Inte att det är någon som ser bra ut på pappret.