Med detta vill jag säga att vi har i snitt 2,125 barn på gatan vilket är något över snittet på 1,8 barn. Fem av hushållen har tre barn. Där slutar vi vara wild & crazy på vår gata.
Hos oss bor svenskar födda på 60- och 70-talet. Inga namn på vår gata slutar på y. Dels hade nog y-namnen tappat i populariet i mitten av 60-talet, dels är våra grannar alldeles för välartade.
Barnens namn är lite mera spridda, vilket kanske är ett tecken på att vi är lite mer fantasifulla än våra föräldrar. Fast å andra sidan är vi nog bara lika trendkänsliga som våra föräldrar. När vi föddes skulle alla barn heta Anders, Johan och Anna. I dag ska alla barn ha fantasifulla namn, helst ett namn som ingen annan har.
Jag har varit inne på det tidigare, men jag säger det igen. Mångfald får man leta efter någon annastans, det är inget vi erbjuder i vår förort.
I samma förort, på andra sidan parken, kan vi erbjuda TVÅ stycken y-namn i samma kvarter & i snitt 2,118 barn... Om detta innebär mer mångfald och mindre välartade grannar vet jag inte - men så är fallet:-)
ReplyDeleteKram ----y
Jag tror faktiskt inte att tjejnamn räknas in i kategorin y-namn...
ReplyDeleteMina ovetenskapliga betraktelser pekar dessutom på att mångfalden på andra sidan parken är lika utspridd som hos oss :)
Kram
Du har gissningsvis rätt vad gäller mångfalden även hos oss. Vid en snabb okulär besiktning av det möblemang som syns från gatan kan man direkt konstatera att av samtliga hus i kvarteret har en, inte obetydlig andel, samma typ av kökslampa (även mitt eget hushåll ingår i denna andel). Wild & crazy? Nej, kanske inte - men vi har god smak:-)
ReplyDeleteKram