Förändringar

Bland föräldrar finns ofta en stor ovilja mot flytta på sina barn. Inställningen är att, vill man flytta ska det ske innan barnen börjar skolan, sedan är det kört. Alla barn är olika och vissa hanterar förändringar sämre än andra, men att det generellt sett skulle vara dåligt med förändring vänder jag mig emot.

När vår artonåring gick i sjuan vantrivdes hon i skolan. Efter mycket ältande och funderande bestämde vi oss för att hon skulle byta skola. Detta var ett självvalt, men ändå ett svårt beslut. Att byta skola när man är fjorton år är inte självklart. Beslutet visades sig vara helt riktigt. Jag tror nästan att det är ett av de viktigaste besluten min dotter hittills har fattat.

Sextonåringen flyttade också på sig efter sjuan. Det var inte lika självvalt, men heller inte helt påtvingat. Hela familjen flyttade till USA, men hans pappa bodde kvar i Stockholm, så en möjlighet fanns att välja att bo kvar.

Året i USA var naturligtvis utmanande, men jag vågar säga att det bara var positivt för alla tre barnen. Det är inte bara engelska de har lärt sig, utan även att bemöta en ny kultur. Det viktigaste var nog att lära sig att det går att börja om. Ett avbrott, en flytt, ett uppbrott behöver inte vara av ondo, utan tvärtom något positivt.

Väl tillbaka i Sverige hamnade sextonåringen av en slump i en musikklass sista året i grundskolan. Det visade sig att hans gamla klass var full, men att platser fanns i musikklassen. Musik hade under året i USA börjat ta plats i sonens liv, varför det inte kändes helt avigt att börja i en klass där alla hade ett stort intresse av musik. Även denna flytt kommer nog i framtiden att visa sig ha stor inverkan på sextonåringens liv, enbart i positiv bemärkelse.

Förändringar är inte av ondo, varken för barn eller vuxna. Ibland kan de vara bättre för oss än vi någonsin kan ana i förväg.