Barsebäck

Barsebäck är för de flesta stockholmare och danskar fortfarande förknippat med kärnkraft, trots att det är fem år sedan den sista reaktorn stängdes. I Barsebäck finns också en för golfare känd golfbana där vi har hyrt hus i fem dagar. Ingen i familjen spelar förvisso golf, men läget är bra.

Fem minuter efter ankomsten till Barsebäck, börjar paniken sprida sig i familjen. Står det någonstans att det ska ingå trådlöst nätverk och i sådana fall hur fungerar det? Fem personer irrar omkring med datorer, ipods och iphones i desperata försök att hitta uppkoppling.

Det visar sig att ett blixtnedslag har satt det trådlösa bredbandet ur funktion några veckor tidigare. Vi räddas alla av mannens senaste gadget, en trådlös router som kopplas till det mobila bredbandet. På så sätt kan vi alla använda det mobila bredbandet samtidigt och familjen kan pusta ut. Vår semestervecka i Barsebäck är räddad.

Det visar sig att även min amerikanske svåger som bor i huset brevid får sin jetlag-påverkade natt räddad, eftersom den lilla nätta routerns starka strålar når ända dit.

Kanotutflykt

För första gången på många år har jag varit på campingsemester. I ett dygn har jag, maken och sjuåringen tillsammans med några goda vänner paddlat kanot i Sörmland och sovit i tält. Vädret, paddlingen, campingplatsen, sällskapet, upplägget och maten var perfekt. Två saker var mindre perfekt.

Sist jag campade, för cirka 20 år sedan, slängde man absolut inte toalettpapper i naturen. Det ansågs som lika illa som att slänga plastpåsar eller ölburkar i naturen. Sånt kanske fulla ungdomar sysslade med, men inte gemene man. Nu hittade vi toalettpapper överallt i naturen. Utan att någon ens försökt dölja pappret under en mossa eller en sten. Vad har hänt? Anser vi numera att toalettpapper är så naturligt att det kan slängas i naturen på samma sätt som ett äppelskrutt?

En annan mindre rolig sak hände när jag var på väg till dasset mitt i natten. Dasset låg några minuter bort och vägen dit gick genom skogen. Fem meter innan jag kom fram till dasset, satt en man, inte speciellt gammal, snarare ung, vid ett träd med byxorna nere och i färd med att göra livet roligare för sig själv. Eftersom vi bara var fyra sällskap på denna campingplats och alla sov utom det skräniga grabbgänget som för tillfället var ute och simmade, blev jag minst sagt vettskrämd. När jag sedan insåg vad han höll på med, blev jag mer än vettskrämd. Jag smet snabbt in på dasset och fick samla mig flera minuter innan jag vågade mig därifrån.

Trots detta hade vi en toppenhelg som vi värdigt avslutade med trerätters middag och övernattning på Bomans i Trosa.

Turism

Turism har skapats av att vi som har råd beger oss till vackra platser på andra ställen i världen. Vi vill besöka det som är orört, genuint, pittoreskt, bedårande, spännande, annorlunda och storslaget.

Tyvärr finns det ett omvänt samband mellan turism och alla dessa adjektiv. Så fort antal besökare till en plats överstiger antalet då begreppet besökare omvandlas till turism, minskar tjusningen med platsen. Säkerligen finns det undersökningar som visar att det finns matematiska negativa samband mellan pittoreskt och antal turister.

Vissa orter arbetar aktivt med att bevara det genuina, såsom Palma, men det går aldrig hela vägen ut. Turister i sig är ärligt talat ganska fula. Grälla sportshorts, sladdriga linnen och fula kepsar står sig rätt slätt mot spanjorernas tidlösa eleganta mörka byxor och enfärgade skjortor.

En flygplats på en turistort är essensen av fritidsresandet och där frodas det fula ohejdat. Det som kallas mat serveras i pappkartonger i bjärta färger och människor exponerar gladeligen sina brunbrända och överviktiga kroppar med alltför lite kläder.

Snobberi kan man tycka, men att vilja bevara det enkla och genuina kan väl aldrig vara av ondo? Så länge det inte är fråga om att romantisera andra människors fattigdom, men det är en helt annan fråga.

Varmt

Här i Sverige får man inte klaga på värmen. Precis som om det alltid är bättre ju varmare det är. Nu har vi länge haft runt 30 grader och jag säger det som inte får sägas - jag tycker att det är för varmt. För mig är 25 grader perfekt och det behöver inte gå under 20 grader på natten.

Egentligen är det förmätet att klaga på 30 graders värme, när andra delar av världen stångas med 40 grader. Jämfört med New York har vi det ganska bra. Där har man å andra sidan ofta luftkonditionering i någon form. Kanske är det något som vi kommer att se mer av även i Sverige framöver.

Nu ska vi gå ut och ge vatten till den igelkott som ryktas bo under vår trapp. Själva har vi inte sett den, men vi hoppas att vi ska kunna locka fram den.

Vårt sista dygn

Vårt sista dygn i Palma blir intensivt och händelserikt.

Vi besöker stadens stora katedral där vi imponeras av storleken men förundras över hur alla besökare nonchalerar förbudet att fotografera och bära alltför bar klädsel. På vägen ut vill min kära dotter be och faller därefter på knä på den klädda bänken. Barn slutar sannerligen aldrig att förvåna.

Vi besöker stadens moderna museum och kan som ensamma besökare strosa omkring obehindrat i de stora salarna och spana ut över staden från museets fantastiska terrass. Sjuåringen har släpats runt på så många konstmuseer att hon numera uppskattar det, även om hon aldrig skulle erkänna den saken.

Vi får nya vänner vid kvällens restaurangbesök samtidigt som vi får uppleva den spanska glädjen över finalplatsen i fotboll.

Vi tar bussen till stranden dagen efter och badar i havet. Där får vi ytterligare nya vänner som vi byter adresser med.

Tur att jag har två barn till att resa världen runt med, för det är fantastiskt roligt.

Mercat de L'Olivar

Efter ett par timmars presentshopping hamnar sjuåringen och jag i Palmas saluhall, Mercat de L'Olivar. Efter det omtumlande besöket i Luang Prabangs motsvarighet, där köttet låg uppradat på stora träbänkar och fiskarna simmade runt i plastkar, tänker jag att den lilla ska få se något helt annat.

Här är allt behagligt svalt och oklanderligt fräscht. Fiskar av fler arter än det finns sjöar i Finland breder ut sig i kyldiskarna och grönsaksdiskarna bågnar av vitaminer och antioxidanter. Längst inne i saluhallen finns en klassisk tapasbar, bestående av endast en lång disk. Vid disken sitter bara spanjorer och jag och sjuåringen bestämmer oss för att det är dags för lunch.

När vi frågar efter menyn, förstår mannen bakom disken inte alls vad vi pratar om. Eftersom jag inte ens vet vad meny heter på spanska antar jag att jag får skylla mig själv. Efter ett tag förstår han emellertid men pekar på disken, där utbudet ligger uppradat. Här finns ingen meny utan det är bara för oss att peka ut vad vi vill ha. Vi vet inte vad det är som ligger i de olika skålarna så vi tar det säkra före det osäkra och beställer något vi känner igen. Det blir calamares och tortilla och en av de spanska gästerna nickar uppmuntrande mot oss. Jag förstår att han säger att deras calamares är utsökt.

Senare lyckas jag även beställa en cortado och betala notan utan några missförstånd. Min kära mor har kanske rätt trots allt, det kanske är spanska jag ska lära mig.

Puro Beach

Andra dagen i Palma de Mallorca tillbringar vi på Puro Beach, ett superdesignat ställe utanför stan. Puro är också ett hotell i stan, men Puro Beach tror jag bara är en restaurang, pool och spa.

Vi började med lunch och låg sedan hela eftermiddagen på varsin solstol under ett parasoll vid poolen, med havet och bergen som en vacker kuliss runt om. Sjuåringen låg självklart mer i poolen än på solstolen. Som tur var fanns där även andra barn, även om det inte kan betecknas som barnvänligt.

Klockan fem på eftermiddagen fick mannen lämna detta paradis för att återvända till Sverige. Han hade bara bokat in två dagar här, medan vi andra ska stanna i två dagar till. Sjuåringen och jag stannade ytterligare en timme innan vi begav oss tillbaka till stan och civilisationen.

Plaza de Drassana

Ett kvarter från vårt hotell ligger ett torg, Plaza de Drassana. Torget är spanskt vackert och fult på samma gång. Torget i sig är vackert med en liten park i mitten och omringat av gamla klassiska medelhavshus. Det som förfular är tre gröna, stora sopcontainrar mitt på torget samt alla bilar som står parkerade huller om buller. Det fula bidrar till torgets genuina charm. Hade det varit alltför vackert hade det blivit ett tillhåll för turister, nu är det en skön blandning av turister, bofasta och överliggare.

På detta torg intar vi ett glas sangria och lite enklarare tapas, efter dagens siesta men före kvällens middag. Mitt på torget samlas kvarterets barn för att spela fotboll, tills några gitarrspelande män ansluter och får med sig ett av barnen att sjunga klassiska spanska visor. Det är så äkta och spanskt att det känns som en film.

När jag bodde i USA kändes Europa som ett enda gemensamt land. Som om Europa stod för något enhetligt och att det var USA som var annorlunda. När jag sitter på torget i Palma och hör pojken sjunga tillsammans med de spanska gitarrerna känns Sverige mycket avlägset och annorlunda.

Palma de Mallorca

Vi anländer till Palmas flygplats klockan halv tio på kvällen. Då har det redan börjat bli mörkt, vilket känns ovant för oss nordbor. Tänk vad fort man vänjer sig vid ljuset trots att det är så förgängligt.

Hotellet ligger centralt i gamla stan med gångavstånd till såväl strand, museum och shopping. Eftersom klockan har hunnit bli efter halv elva när vi checkar in, nöjer vi oss med att installera oss på rummet och gå till sängs. Utanför vårt fönster hörs ständigt röster, tv-apparater och telefoner som ringer och jag tror att det ska bli störande när jag sover. Jag somnar dock ganska omedelbart och hör inte ett ljud på hela natten.

På morgonen äter vi frukost på hotellet och utbudet är underbart spanskt. Goda korvar och ostar samt frukt dominerar, vilket passar två av oss utmärkt. Den tredje hittar någon form av risgrynsgröt som hon till och med tar om av. De två andra i familjen har inte kunnat följa med på vår spontana Palmasemester. Artonåringen sommarjobbar och sextonåringen är på semester med sin flickväns familj. Så är det att ha tonårsbarn.

Innan vi beger oss ut på stan rastar vi sjuåringen i hotellets pool. Poolen är liten men väl anpassad för en sjuåring. Hotellet har endast nitton rum och beläggningen tycks vara låg. Tråkigt för en pärla som detta, men skönt vid poolen där vi är helt ensamma och det känns som om det är vår egen bakgård mitt i Palma stad.

Majonnäs

När man är hemmafru (jag är ju inte hemmafru på riktigt längre, bara mellan uppdrag, men ändå) gör man saker man aldrig skulle göra när man jobbar, till exmpel egen majonnäs. Många skulle aldrig komma på tanken att göra egen majonnäs trots att de har all tid i världen, eftersom de vet vilken extremt kladdig syssla det är. Själv förtränger jag gärna det praktiska och hänger mig åt det jag tycker är roligt. Det kladdiga kommer i fatt en förr eller senare ändå.

Problemet med egen majonnäs är inte bara att den är kladdig att göra, den smakar även lite annorlunda mot den köpta. Ungefär som att egna köttbullar har en annan smak jämfört med Mamma Scans. Tyvärr har ofta den prefabricerade maten satt normen för hur mat ska smaka, i stället för tvärtom. Nu använde jag min egen majonnäs till kvällens cole slow och det blev jättebra om jag får säga det själv. Cole slow äter vi tillräckligt sällan för att sakna förutbestämd uppfattning om hur det ska smaka.

Om vi oftare skulle ha gjort vår egen majonnäs skulle produkten "fettfri majonnäs" aldrig ha kunnat etablera sig på marknaden. Vad finns det i "fettfri majonnäs" som har något med riktig majonnäs att göra? Hur kan man ta bort fettet från något som ska bestå av olja och ägg? Vad blir det kvar då?

Kort uppvaknande

Via omvägar hamnar jag på någon annans blogg, någon som jag inte känner. Hon skriver om Ockelbo och Axmar, vilket är en av anledningarna till att jag hamnar där. Det första jag ser är en bild på henne själv. "En blond medelålders kvinna" tänker jag och sorterar omedvetet in henne i facket "något äldre än jag".

När jag läser vidare skriver hon att hon fyllde 45 år under midsommarhelgen. Fortfarande ligger hon kvar i facket "något äldre än jag", tills jag nästan sätter kaffet i halsen och inser att jag också fyller 45 år i år.

Under ett kort ögonblick hamnar mitt huvud ovanför sanden och jag inser fakta. Jag är också en medelålders kvinna, dock inte blond. Snabbt stoppar jag tillbaka huvudet ner i sanden och fortsätter att betrakta mig själv som den ungdom jag egentligen är.

Körig torsdag

Nu har vi äntligen rensat i sjuåringens rum. Alla barnsliga spel och pussel har vi sorterat och putsat upp för att lämna bort till bättre behövande. Jag har bestämt att dessa behövande är en flyktingmottagning på Söder. Dit kommer asylsökande utan några som helst rättigheter och lär sig svenska och får lite allmänt stöd. De har även med sig barn och jag har kollat att våra prylar är välkomna. De är inte någon egentlig mottagare av gamla avlagda prylar, men vi tycks vara ganska ensamma om vår tanke och de tog emot våra gamla pussel med glädje.

På vägen dit skullle jag möta artonåringen vid Slussen för att utbyta lite saker. När de bygger om Slussen hoppas jag att de tänker ut en smart väg mellan Söderleden och Katarinavägen. För första gången sedan vi flyttade till Sverige saknade jag GPS:en. Den jag inte kunde vara utan en dag i New York, men som har legat i handskfacken sedan vi flyttade hem. Dessvärre inte i mitt handskfack. Men allt löser sig till slut och så även detta.

På eftermiddagen fick jag erfara att det är lika svårt att handla amerikanskt i Sverige som svenskt i USA. Vi ska ha BBQ i morgon och jag tänkte att vi kunde avsluta med s'mores. Låter som en enkel plätt - marshmallows, choklad och grahamkex. Det förstnämnda hittade jag, men sedan blev det problem. Svensk choklad har inte alls rätt form för s'mores och grahamkex hittade jag inte alls. Nu får det bli en svensk variant med Marabou och Brago. Får se om det duger.