Vi besöker stadens stora katedral där vi imponeras av storleken men förundras över hur alla besökare nonchalerar förbudet att fotografera och bära alltför bar klädsel. På vägen ut vill min kära dotter be och faller därefter på knä på den klädda bänken. Barn slutar sannerligen aldrig att förvåna.
Vi besöker stadens moderna museum och kan som ensamma besökare strosa omkring obehindrat i de stora salarna och spana ut över staden från museets fantastiska terrass. Sjuåringen har släpats runt på så många konstmuseer att hon numera uppskattar det, även om hon aldrig skulle erkänna den saken.
Vi får nya vänner vid kvällens restaurangbesök samtidigt som vi får uppleva den spanska glädjen över finalplatsen i fotboll.
Vi tar bussen till stranden dagen efter och badar i havet. Där får vi ytterligare nya vänner som vi byter adresser med.
Tur att jag har två barn till att resa världen runt med, för det är fantastiskt roligt.
Har äntligen uppdaterat mig på dina senaste bloggar och njuter enormt av dina beskrivningar av livet och människorna. Jag som aldrig i livet skulle kunnat tänka mig att lämna Sverige för Medelhavet under sommarhalvåret förstår att det kanske inte är så dumt i alla fall..... Här på Vätö håller vi på att försmäkta, kanske en fläkt skulle hjälpa! Stor kram mor
ReplyDelete