Kanotutflykt

För första gången på många år har jag varit på campingsemester. I ett dygn har jag, maken och sjuåringen tillsammans med några goda vänner paddlat kanot i Sörmland och sovit i tält. Vädret, paddlingen, campingplatsen, sällskapet, upplägget och maten var perfekt. Två saker var mindre perfekt.

Sist jag campade, för cirka 20 år sedan, slängde man absolut inte toalettpapper i naturen. Det ansågs som lika illa som att slänga plastpåsar eller ölburkar i naturen. Sånt kanske fulla ungdomar sysslade med, men inte gemene man. Nu hittade vi toalettpapper överallt i naturen. Utan att någon ens försökt dölja pappret under en mossa eller en sten. Vad har hänt? Anser vi numera att toalettpapper är så naturligt att det kan slängas i naturen på samma sätt som ett äppelskrutt?

En annan mindre rolig sak hände när jag var på väg till dasset mitt i natten. Dasset låg några minuter bort och vägen dit gick genom skogen. Fem meter innan jag kom fram till dasset, satt en man, inte speciellt gammal, snarare ung, vid ett träd med byxorna nere och i färd med att göra livet roligare för sig själv. Eftersom vi bara var fyra sällskap på denna campingplats och alla sov utom det skräniga grabbgänget som för tillfället var ute och simmade, blev jag minst sagt vettskrämd. När jag sedan insåg vad han höll på med, blev jag mer än vettskrämd. Jag smet snabbt in på dasset och fick samla mig flera minuter innan jag vågade mig därifrån.

Trots detta hade vi en toppenhelg som vi värdigt avslutade med trerätters middag och övernattning på Bomans i Trosa.