Ett kvarter från vårt hotell ligger ett torg, Plaza de Drassana. Torget är spanskt vackert och fult på samma gång. Torget i sig är vackert med en liten park i mitten och omringat av gamla klassiska medelhavshus. Det som förfular är tre gröna, stora sopcontainrar mitt på torget samt alla bilar som står parkerade huller om buller. Det fula bidrar till torgets genuina charm. Hade det varit alltför vackert hade det blivit ett tillhåll för turister, nu är det en skön blandning av turister, bofasta och överliggare.
På detta torg intar vi ett glas sangria och lite enklarare tapas, efter dagens siesta men före kvällens middag. Mitt på torget samlas kvarterets barn för att spela fotboll, tills några gitarrspelande män ansluter och får med sig ett av barnen att sjunga klassiska spanska visor. Det är så äkta och spanskt att det känns som en film.
När jag bodde i USA kändes Europa som ett enda gemensamt land. Som om Europa stod för något enhetligt och att det var USA som var annorlunda. När jag sitter på torget i Palma och hör pojken sjunga tillsammans med de spanska gitarrerna känns Sverige mycket avlägset och annorlunda.
Jag älskar Plaza Drassana!
ReplyDeleteDetta var en SÅ fin, nästan poetisk, beskrivning - mitt i prick :-)