Lobotomi användes i mitten av 1900-talet för att dämpa patienternas ångest och oro. Det som istället hände var att patienterna blev apatiska, om de överhuvudtaget överlevde. Att bo i en barnvänlig, välordnad och homogen förort är som en lyckad lobotomi. Allt är enkelt - barnen leker ute hela dagarna med andra barn som alla kommer från välordnade familjer, alla grannarna är fantastiskt trevliga, parkering finns utanför dörren och vi pratar alla samma språk, både bokstavligt och bildligt. Ingen friktion, ingen integration och ingen oro.
Människan är skapt som hon är av en anledning och oro och ångest är en del av vår existens.Tillvaron i en homogen förort som detta bör därför få konsekvenser. Antingen blir man kanske apatisk och ointresserad av vad som händer utanför sin egen gräsmatta eller börjar man skapa konflikter som egentligen inte finns.
Om detta vet jag ännu inget, men jag kommer att ha ögonen öppna. Både på min egen familj och på grannarna.
No comments:
Post a Comment