Efter ett antal turer fram och tillbaka plockade lärarna fram en pragmatisk och sund handlingskraft och 15-åringen får gå i en klass där jag tror att han kan finna arbetsro och motivation. Även 17-åringen har fått känna på osäkerhet och oro efter flertal missförstånd i sin skola. Nu tycks ovissheten vara utrett och klasstillhörigheten fastställd. Frid och fröjd för tillfället.
Slutsatsen av denna röra måste vara att vi har för lite adminstratörer i skolorna. Administratör är ett fult ord i Sverige, men tyvärr finns det alltid saker som måste administreras. Tar vi bort administrativ personal hamnar arbetsuppgifterna på någon annan, i det här fallet lärarna och de har fullt upp att lära ut. Hoppas jag. Eller blir det varken hackat eller malet.
Tänk vad svårt det skall vara. Kan väl ändå inte vara första gången det händer heller kan man tycka.
ReplyDeleteMen Olivia går i ettan i alla fall?
Kramar
Hon går i sexårs, så det blir Kindergarten ett år till för henne. Vi ville inte att hon skulle vara yngst under hela sin uppväxt.
ReplyDeleteStor kram
För få adminsitratörer? Det nåste ju finnas åtminstone 5.000 som tänker ut saker som att betygen inte ska heta 1, 2. 3 utan A, B, C samt att skriftliga omdömen inte får vara "betygslika" (d.v.s."Kalle är snäll, men huruvida han sköter sig i skolan får vi inte säga"). Jag har f.ö. ännu inte träffat på en lärare i mina dar som kan stava. Sammanfattningsvis: dina barn är dömda till parkbänk och vino tinto. :-)
ReplyDeleteÅ andra sidan lärde du dig att stava ändå, så det kanske löser sig för de mina också :)
ReplyDelete