Ingen är gladare över vårt nya hem än 6-åringen. Redan sin första dag här lärde hon sig äntligen att cykla, något vi har kämpat med till och från under två års tid. Alltid med resultatet att cykeln hamnar i backen och det envisa barnet rusar därifrån med uppror och tårar i blicken. Inte för att det har varit så lätt när man är förpassad till en park eller parkeringsplats.
Det nya färdmedlet i kombination med bilfria kvarter ger en enorm frihet för en 6-åring. Hon far fram mellan husen med sina nyfunna vänner med en självständighet som inte infinner sig för amerikanska barn förrän de åker till college.
Det är nog så min vän. Livet är bra på så olika sätt i de olika världarna. Det gäller att se de bra sakerna där man befinner sig förtillfället bara. Stor kram
ReplyDeleteHelt sant och ibland får man glädjas åt de som glädjer sig. Eller heter det gläder sig?
ReplyDeleteStor kram