Första dagen var det min lillasyster som stångade sitt huvud blodigt mot den kallhamrade muren som ska föreställa svensk sjukvård. Andra dagen var det min tur. Även jag slutade som en trasa - nedstämd, ledsen och bedrövad. I dag, när det var storasysters tur, visade det sig att någon hade hört oss. Redan på torsdag ska mamma får komma dit. Egentligen tycker jag att hon redan skulle ha varit där, men 3 september är i alla fall bättre än den 28:e.
Hur kan ett sjukhus göra sig så ointagligt att inte en svensktalande, utbildad och enträgen person kan få kontakt med en enda vettig människa på en hel dag? Hur kan en icke svensktalande patient, som kanske dessutom är osäker på sina rättigheter, överhuvudtaget överleva?
Svensk sjukvård håller fortfarande världsklass. Tyvärr måste man vara Houdini för att ta sig in. Just aspekten outbildad utlänning skrämmer mig mest. Att behöva argumentera sig in i systemet! Här i Schweiz kostar det pengar, men köer existerar inte. Och försäkringen är obligatorisk, så du trollas inte bort på vägen.
ReplyDeleteJag kan tänka mig att Schweiz fungerar som i USA. Superbra sjukvård så fort man har sin försäkring i ordning, men hu vad mycket kraft det läggs på att administrera alla försäkringar.
ReplyDelete