Busskaos

Torsdag morgon får jag ett mail från en vän som undrar om vi kan ta en drink på stan samma kväll. Eftersom min vän annars bor i ett annat land, vill jag självklart göra det. Dessutom hade jag ändå tänkt befinna mig i stan på eftermiddagen, då vår australiensiska barnflicka ska ta hand om Olivia. Problemet är att maken och tonåringar är ute på annat på kvällen och vi har en sexåring att hantera.

Genialt kommer jag på att barnflickan kan ta med sig sexåringen till stan och möta mig där. Även min vän skulle ändå ha barn med sig på kvällen. Jag skickar iväg ett SMS till barnflickan med en förfrågan, men väntar länge förgäves på svar.

På eftermiddagen står jag vid busshållplatsen i snöovädret och väntar på bussen mot stan. Bilen vågar jag inte ta, på grund av snökaoset. En buss anländer ganska snart med texten "Ej i trafik". Bussen stannar och meddelar att vi kan åka med honom. Någon annan buss lär inte komma. Alla norrortsbussar är i stort sett inställda. Jag kliver på bussen, slår mig ner och försöker ringa barnflickan. Inget svar. Insikten når mig att om alla bussar är inställda, har nog inte heller barnflickan lyckats nå vår närförort, som helt plötsligt känns som glesbygd.

Bussen som ej var i trafik släpper av oss alla vid Järva Krog och lämnar oss där till vårt öde. För att göra en lång historia kort lyckas jag lifta med Arlanda-bussen så långt att jag kan byta till 515 och på så sätt hamna vid Odenplan. Barnflickan mailar samtidigt och meddelar att hon mycket riktigt inte hade lyckats ta bussen hem till oss och dessutom tappat bort sin mobil.

Drink på stan är med andra ord bara att glömma. Dagen räddas av en nära vän på gatan som hämtar sexåringen på skolan och därefter mig på pendeltågsstationen. Att bo i förorten på vintern är sannerligen en utmaning.