Skolavslutning

Skolavslutning för femtonåringen sker på traditionellt vis i den stora Östermalmskyrkan. I tolv år har jag suttit i samma kyrka och deltagit i avslutningar. Alla år har jag inte varit med på både jul- och sommaravslutningen, men ofta någon av dem.

Årets höjdpunkter var en flicka från femtonåringens klass som sjöng solo och en av lärarna som sjöng O Helga Natt. Som stöd hade många av de övriga lärarna bildat en kör som backade upp sin kollegas soloprestation.

Det är något speciellt med amatörer som sjunger. Jag antar att det har något att göra med våra förväntningar. Rysnivån är betydligt lägre för amatörframföranden än för proffsuppträdanden. Rysningar av rörelse och välbehag, menar jag.

När Shirley Clamp med kollegor sjunger julsånger i TV känns det uppstyltat och pinsamt. När en klasskamrat till ens barn sjunger samma sånger, fast något svajigare, är det vackert så ögonen tåras.

Åtminstone för mig består musik av känsla till nästan 100 procent. Jag analyserar inte arrangemang, musikaliska kvaliteter eller ens texter. Känns det bra, är det bra och O Helga natt framförd av en amatör på en skolavslutning kan vara riktigt bra.