Kyligt

Förra året vid den här tiden gick sexåringen på balett i vår amerikanska förort. För min del innebar det trevligt småprat med en mamma från Argentina under 45 minuter. Hur länge argentiskan bott i USA fick jag aldrig veta, men det var nog mer än femton år.

Under ett av våra samtal kom vi in på barnens utevistelse i skolan. I New York kan det bli riktigt kallt på vintern och jag berättade om att svenska barn minsann var ute på vintern oavsett väderlek.

"Det är bra att barnen är ute mycket, men självklart är barnen inomhus när det är under noll" säger då argentiskan. Eftersom vi båda befann oss i Fahrenheit-land, tänkte jag först "Ja, det är klart, under noll grader Fahrenheit, då kanske barnen ska hålla sig inomhus." Noll grader Fahrenheit motsvarar -18 grader Celsius och även vi svenskar upplever det som kallt. I alla fall jag som är stockholmare. Efter en stund inser jag att hon, såsom argentinare hon är, pratar om noll grader Celsius. Tror jag i alla fall. Ärligt talat redde jag aldrig riktigt ut frågan. Det kändes fånigt att fråga.

I dag när jag lämnade sexåringen i skolan visade termometern på -1,5 grad. Celsius. Inte så farligt alltså, men de kraftiga och kyliga vindarna gav nog snarare en temperatur på -10 och det bet ordentligt i kinderna. "Nu är nog till och med de svenska barnen inne på morgonen", tänkte jag. I vanliga fall samlas alla barnen utomhus i väntan på att skolan börjar klockan 9. Inte. Även denna kyliga morgon lekte barnen på skolgården. Välutrustade med vinterkängor och overaller. Den argentiska mamman hade nog fått dåndimpen.