Hästen

Helt osannolikt är jag delägare i en travhäst. En av tretton stycken. Vår häst är nu sju år gammal och befinner sig sedan cirka åtta månader tillbaka i Frankrike. Den som vet något om trav, vet att sannolikheten att en travhäst genererar vinst till sin ägare, är försvinnande liten. Varför man ändå äger en travhäst, kan jag inte riktigt svara på. I mitt fall kan jag skylla på att jag inte vet ett enda dugg om trav. Inte ens efter fem år som hästägare.

Vår fina häst har i alla fall visat sig trivas alldeles utmärkt i Frankrike och vem kan klandra honom för det? Det skulle jag också göra, särskilt om jag behärskade språket, vilket vår häst tycks göra. De senaste åtta månaderna har han sprungit in lika mycket pengar som han tidigare gjort i hela sin karriär. Inga enorma summor, särskilt om vinsten ska delas på tretton, men tillräckligt för att han ska försörja sig själv plus lite till.

Häromdagen var det dags för delägarnas julfest och ett tillfälle att fira det framgångsrika året. Med delägare utspridda över halva världen behöver vi inte vara oroliga för att någonsin bli tretton vid bordet, så inte heller denna gång. Men nio av oss lyckades samlas på La Rouge för att i fransk anda fira oss själva och vår klenod. Mycket gott, även om vår servitris antagligen hade sin första dag på jobbet. Men någon dag måste ju vara den första, även för en servitris.

Nu ser vi med spänning fram emot ytterligare en säsong i Frankrike.