Nationalmuseum

Efter gårdagens lunch på stan med en före detta kollega, tog jag bilen från Regeringsgatan till Blasieholmen. På vägen dit blev jag stoppad av polisen för första gången på mycket länge. En rutinkontroll som tur var. Jag fick visa körkort och blåsa. Inget av momenten medförde några komplikationer så det var bara att köra vidare.

På Blasieholmen hittade jag efter en stund en lämplig parkering och promenerade till Nationalmuseet. Innan jag fastnar i vardagsstressens ekorrhjul tänkte jag besöka Nationalmuseet för att ensam få frossa i den klassiska konsten. Vi är medlemmar i Moderna Museet, vilket även inbegriper Nationalmuseum, Magasin 3, Bonniers Konsthall och några andra konsthallar vilket det vore en skam att inte utnyttja.

30 kronor fick jag betala för en audioguide, medan inträdet var gratis som medlem. I nästan två timmar promenerade jag omkring i salarna och lyssnade på berättelser om de kända verken. Flertalet av konstverken har de flesta av oss sett många gånger och någon gång för länge sedan har jag nog även hört bakgrunden och historien bakom dessa alseter, men det kändes ändå nytt och spännande att i lugn och ro höra det igen.

Jag hade sett framför mig hur jag skulle vara helt ensam på museet, en onsdagseftermiddag i december, men så var det inte. Förutom flertalet stora grupper som slussades runt med guider, var det folk i alla salar. Inte på något sätt trångt, men inte heller tomt. Inte som den gången jag besökte Metropolitan Museum of Art en tidig vardagsmorgon i februari. Då kunde jag strosa genom salarna i ett par timmar, med endast vakten som sällskap.