9,5 timme på planet mellan Stockholm och Bangkok gick förvånansvärt smidigt. Den nyblivna sjuåringen visade sig från sin allra tålmodigaste sida och klagade ingenting.
Min långflygningsvane man har en massa knep om hur, när och vad man ska äta för att sova bra och snabbt komma in i den nya dygnsrytmnen. Ett av tipsen, tror jag, är att sova över frukosten på flyget. Egentligen ganska självklart, med tanke på att kroppens klocka visar 1 på natten, ändå kan jag inte låta bli. Jag antar att det är här proffsen sållas från amatörerna. Endast vi gröngölingar sitter och petar i flygplansmaten mitt i natten, bara för att den ställs framför våra näsor.
På flyget mellan Bangkok och Luang Prabang var vi 16 personer och propellerplanet var endast halvfullt. Av någon anledning kände jag mig som Tintin där jag satt och tittade ut genom det lilla flygplansfönstret och spanade ner på de gröna bergen. En Tintin med moderskärlek måste jag tillägga, eftersom jag samtidigt strök sjuåringen över håret som låg och sov i mitt knä.
Nu ska vi hålla ut en halvtimme till utan att somna, innan det är dags för champagne och middag med svärfar.
No comments:
Post a Comment