Ärlighet

För några månader sedan var 18-åringen på fest hemma hos en av sina kompisar. Det var ingen stor fest och gästerna bestod endast av nära vänner. Under kvällen försvann 18-åringens kamera för att aldrig mer dyka upp igen. Festdeltagarna kom samtliga från samma välbärgade medelklass som vi själva och varenda tonåring på den festen skulle säkert ha fått en kamera från sina föräldrar om de hade önskat sig en i födelsedagspresent.

För några veckor sedan saknade en av gästerna här på hotellet sin kamera. Hotelldirektören intygade till gästerna att kameran omöjligt kunde ha stulits från hotellet, eftersom kriminaliteten i detta land är mycket låg. Kunde de ha glömt den någon annanstans? Troligtvis inte trodde gästerna och var tvungna att åka hem utan sina semesterbilder.

Häromdagen dök kameran upp via ett Guest House i staden. De hade fått kameran av det intilliggande klostret där gästerna hade varit på besök. I kameraväskan låg adress och telefonnummer till ägaren och via några samtal har kameran nu hamnat här på hotellet, innan den ska skickas vidare till sin ägare.

Denna kamera hade vid en försäljning, kunnat inbringa en halvårslön för den genomsnittliga laotien, men kostnaden för att stjäla är alldeles för stor för att det ska vara värt det. Ohederlighet ger nämligen långvarig otur i livet, vilket de flesta människor inte vill riskera att få, trots lockelsen i pengarna.

Vi kan på västerländskt manér se ner på skrockfulla beteenden i andra delar av världen, men vart är vi själva på väg? Vi har tagit bort vår tro på såväl Gud som skrock vilka på många sätt hjälpte oss att välja rätt väg i livet och försökt ersätta dem med lagar och regler. När bortskämda ungdomar som har allt stjäl, tycks det som om vi har misslyckats.