Byfest

Luang Prabang är indelat i flera stadsdelar, där varje stadsdel har sin egen Chief of Village. Med jämna mellanrum anordnas ”byfest” dit alla invåndare i stadsdelen bjuds in. På vår fjärde dag här i staden har vi turen att bli inbjudna till fest i den stadsdel där min svärfar bor.

Precis som på bröllopet lämnar gästerna ett kuvert med pengar i en urna vid ankomsten. Även detta kuvert har gästens namn på, för att i efterhand veta vem som har betalat hur mycket.

Strukturen på byfesten är i mycket densamma som för bröllopet, men under enklare former. Mat har dukats fram på ett långbord tillsammans med öl och vatten. Ölet serveras rumstemperat men kyls ner med isbitar.

Först efter ett par timmar efter utsatt tid plockas plasten bort från maten och gästerna börjar äta. Maten har då stått framme sedan festen började i en temperatur som, trots den sena timmen, fortfarande ligger runt 30 grader. Vi lägger upp vad vi tror att vi klarar av att äta på tallrikarna och skyller på sjuåringen när vi berättar att vi redan har ätit.

Efter maten är det laotisk dans. Min påstridige svärfar uppmanar sin granne att bjuda upp mig samtidigt som han själv bjuder upp grannens fru. Laotisk dans är en mycket ceremoniell men enkel att lära sig. Dansparen promenerar efter varandra i en ring och snurrar på händerna. Emellanåt stannar processionen upp och paren trampar på samma ställe. Det mest spännande inslaget är när vi helt plötsligt ska gå runt varandra i en cirkel. Detta händer en gång och hur alla vet att det ska hända just när det händer, vet jag inte.

Sjuåringen har äntligen fått lite kompisar. De kommunicerar genom att jaga varandra över festplatsen och det språket är universellt.