Manikyr och pedikyr

En eftermiddag blir det strömavbrott i hela stan. Sakta men säkert lämnar kylan från de nu tysta a/c-anläggningarna rummen och det blir varmt och kvalmigt även inne. Jag har innan tänkt ta med sjuåringen till något närliggande Spa, för egen del för att få massage och manikyr till henne, men med icke fungerande luftkonditionering känns tanken på massage inte längre lockande.

Eftersom jag har lovat min dotter en manikyr går vi ändå bort till Spa Garden, även jag kan tänka mig en manikyr och det kanske går bra utan luftkonditionering. När vi kommer dit är det helt stängt på grund av värmen inomhus och vi får vända om för att promenera tillbaka.

På vägen passerar vi ett annat spa som visar sig vara öppet, men som inte erbjuder nagelvård. Istället hänvisar de till några flickor som sitter i gathörnet. Här i Luang Prabang finns gott om ambulerande nagelfixare som sätter sig i gathörnen med en liten bytta vatten och en korg med verktyg och lack. Hur tokigt kan det bli, tänker vi och sätter oss ner på de små pallarna i gathörnet.

Vi blir omedelbart omhändertagna av tre stycken laotiska kvinnor. En tar hand om sjuåringen och två om mig. De putsar och filar våra naglar och målar sedan så fint man kan begära. Dottern får till och med handmålade blommor på sina stortår.

Eftersom vi båda får behandling samtidigt har jag tyvärr inte möjlighet att ta kort på oss där vi sitter, men med tanke på fnissandet från kvinnorna som hänger i gathörnet ser det säkert lika komiskt ut som det känns. Detta gatuhörn är inte speciellt tätt trafikerat av turister och våra manikyrister har säkerligen laotier som kundbas, inte västerlänningar.

Jag hade tänkt publicera en bild på den gata där vi sitter, men vår internetuppkoppling är så trög att jag är glad om jag kan publicera texten.