Elefantritt

För sjuåringen har det bara funnits en viktig sak ändå sedan vi åkte hemifrån - att hon ska få rida på elefanter. Äntligen är det dags, nästan lite i sista stund.

Laos hette från början ”Landet med miljoner elefanter” och har en lång historia med elefanter både i vilt tillstånd och som arbetskraft i skogen. Än i dag finns vilda elefanter i norra Laos på gränsen till Kina och i södra delarna.

Elefantparken vi ska besöka ligger bara 30 minuter från Luang Prabang. Denna gång har vi även med oss en guide för att få ut så mycket som möjligt av besöket. I elefantparken finns nio stycken elefanter, alla honor. Hanarna är lite mer aggressiva och inte lika lämpliga för turister att rida på.

Vi rider två och två på de stora djuren samt en förare längst fram bakom öronen. ”Stolen” vi sitter i känns lite vinglig, särskilt i nedförsbackarna, men den tycks sitta som den ska. Efter en liten stund ska vi ut och vada i vattnet. Vattennivån räcker som mest ända upp till magen på elefanterna, men de kliver oförtrutet vidare.

På en liten ö mitt i floden är det dags för fotografering. En och en får vi kliva fram och sitta på elefantens nacke, såsom föraren gör. Föraren själv har klivit av och står för fotograferingen. Elefantens hud påminner om ingenting annat. Den är hård, sträv och lite hårig.

När vi lämnat Nam Kahn-floden fortsätter vi på några små byvägar och får ta del av den laotiska landsbygden från ett lite annorlunda perspektiv. Efter cirka en timmes tur är vi åter tillbaka där vi började och elefanterna belönas med bananer.