Att besöka kloster i Luang Prabang är lika obligatoriskt som att besöka Eiffeltornet i Paris och Colosseum i Rom. Bara på den lilla halvön som betecknas som den gamla delen av Luang Prabang, finns 13 stycken kloster. Alla är i högsta grad levande och av varierande storlek.
Ett av de mest kända klostren ligger granne med vårt hotell. Klostret heter Vat Xieng Thong och är ett kungligt kloster. Sedan 1975 har Laos i och för sig inte längre någon kung, men hans arv lever vidare.
På vårt hotell arbetar flera stycken före detta noviser och munkar, flera från just Vat Xieng Thong. En av dem var novis och munk i sju år och han har gått med på att visa oss runt. Själva templet, där chanting och andra ceremonier äger rum, är cirka 500 år gammalt. Övriga byggnader är av variernade ålder. Eftersom klostermiljön är levande sker här ombyggnader, tillbyggnader och renoveringar ständigt.
De yngsta noviserna är runt 11-12 år, munk kan de bli från att de har fyllt 20. Många använder klostret som ett sätt att få utbildning och lämnar klostret i vuxen ålder. De möter inga hinder att återgå till munklivet senare om de sen önskar.
Några nunnor finns inte, i allafall inte i samma utsträckning. Om jag har förstått saken rätt, var kraven på nunnorna så hårda att inga ville leva upp till dessa krav. I dag kliver några kvinnor in i nunnelivet under ett par månader under hösten, men lever normalt resten av året. Detta är något jag ska försöka ta reda på mer om.
Aldrig har jag hört någon prata om hur denna snedfördelning av könen påverkar kvinnornas situation, men med flera hundra män i kloster bara i Luang Prabang borde det påverka på något sätt. Det kanske är som i krigstider, att det föds fler män än kvinnor i buddhistiska länder?
No comments:
Post a Comment