Häromdagen när jag tog hjälp av barnen för att plocka undan i huset, säger min sextonåriga son - "Om du plockade undan efter dig direkt skulle det inte behövas städas". För de som känner min son framstår detta naturligtvis som en näst intill ironisk kommentar. Han som ser ordning och reda som ett straff från överheten och något som bör undvikas till varje pris. Inte desto mindre har han helt rätt.
Hela veckan har jag haft detta i bakhuvudet. Varför vänta med något som kan göras på en gång? Varför tenderar jag att tro att det ska bli enklare att plocka undan tvätten om ett par timmar eller i morgon? Visst har jag alltid vetat att man aldrig behöver städa om man plockar undan efter sig på en gång, men jag har alltför sällan lyckats leva efter den insikten.
När till och med min slarver till son har genomskådat mig är det kanske dags för bättring? Det kanske ska bli mitt bevis för att jag minsann inte är någon gammal hund som inte kan lära sig sitta.
No comments:
Post a Comment