Skoldag

I alldeles för många månader har jag varit hemma och haft tid att tänka, stryka lakan, promenera och skvallra med grannar. I morgon börjar jag jobba och även om detta uppdrag troligtvis bara pågår i några månader, vet man aldrig när det blir tid över för ovan nämnda sysslor nästa gång.

En sak jag inte har gjort under min tid hemma är att tillbringa en dag i skolan. Eftersom detta sent omsider visades stå högt på sjuåringens lista klämde jag idag, i sista stund, in en heldag i klassrummet.

Dagen började med matte och jag bestämde mig för att låta min närvaro bli en tillgång. Min egen sjuåring kanske inte är ett matematiskt geni, men hon har heller inte några problem att hänga med. Hon låg precis så långt fram i boken att hon inte behövde känna sig stressad, men heller inte uttråkad.

Däremot finns det alltid andra, oftast ofokuserade pojkar. De som hellre pratar med bänkkompisen än räknar i boken. Som sedan får dåligt självförtroende för att de ligger långt efter alla andra och kompenserar genom att prata ännu mer. Precis den gruppen blev min måltavla. Jag har varit där förut, på klassresor och skolbesök. Dessa ofokuserade pojkar har en speciell dragningskraft på mig. Kanske för att de är så tacksamma att hjälpa.

Resten av dagen ägnade vi åt lek på raster, lunch i skolmatsalen, svenska, slöjd och bild. Rasten blev roligare än jag hade trott, även om jag blev yr i huvudet av att bli gungad till trädtopparna i stora gungan.