Två gånger på tre veckor har min kära granne (kan man säga granne när det rör sig om mer än 15 hus bort?) stått utanför min dörr klockan sex på morgonen och väntat. Ena gången var jag ett par minuter sen, andra gången var grannen några minuter tidig.
Men det hör egentligen inte hit. Poängen är att vi faktiskt träffas klockan sex för att ta en 50 minuters promenad. I vår stressade och mörka tillvaro har vi kommit fram till att tidiga morgnar faktiskt är en ganska bra tid att träffas på. Innan klockan sju på morgonen har vi hunnit avverka dagens motion, dagens dos av frisk luft och inte minst veckans uppdämda behov av terapeutiskt samtal.
För min egen del kommer jag hem lagom till att mannen har dukat fram frukosten på bordet och är på jobbet samma tid som vanligt.
Duktig tjej!! Morgonstund har guld i mun:)
ReplyDelete