När jag letar bostad tittar jag bara inom den prisnivå jag har råd med. Min man surfar gärna in på dubbelt så dyra objekt och konstaterar att den där, den var faktiskt helt OK. Själv tycker jag att oöverkomliga bostäder är lika ointressanta som otillgängliga resmål.
Till och med när det kommer till teater- eller restaurangrecensioner är jag selektiv. Ligger teatern i Göteborg eller Umeå, kan jag inte se någon anledning till att ta del av om den är bra eller inte.
Tyvärr tror jag att den här egenskapen att hålla sig till det som är överkomligt och möjligt visar mina begränsningar när det kommer till drömmar. Jag avfärdar snabbt en dröm om den inte är realistisk och så mycket förstår jag att en dröm inte är en dröm om den inte innehåller en gnutta verklighetsflykt.
Ha, ha, oj vad jag känner igen mig. Jag är precis likadan!
ReplyDeleteKram
J
Du är allt minsann en rikigt skurhinksrealist!
ReplyDelete// T.
Om jag är! Nu undrar jag om jag alltid har varit det eller om det är något jag har blivit? Går det att bota?
ReplyDeletehaha, lustigt, skrev ju om detta igår. Jag tror att det är en sund inställning, men så är du också ekonom :-)
ReplyDeleteHåller med dig, orealistiska drömmar är ingenting för mig heller. Det är väl därför jag med hjälp av bananskalseffekten halkade in i en bransch jag aldrig drömt om, och att jag tyvärr aldrig hamnade på det där bananskalet igen och halkade vidare, utan sitter där jag sitter och är där jag är. Kommer du på nån bot så hör av dig... /My
ReplyDelete