Inledningar

Så här börjar några av mina favoritböcker:

"Byn vintersov i snön. I orörligheten steg rök ur skorstenen på ett vitt hus." Skraplotter av Kerstin Ekman

"-Vem är du? frågar min syster. Hon är känsligare än de andra, det är bara hon som någonsin anar min närvaro." Aprilhäxan av Maj-Gull Axelsson

"Jag känner mig alltid ensammare när det är kallt. Kölden utanför fönstret påminner mig om kylan från min egen kropp" Italienska Skor av Henning Mankell

"Efter kvällsvarden säger Helga att hon tänker ta en promenad. Märit är då i full färd med att duka av." Gregorius av Bengt Ohlsson

Det är slående hur mycket samtliga dessa inledningar säger om innehållet i boken. Innan man har läst boken, vet man naturligtvis inte det, men nu när jag skriver ner det är det påtagligt.

Vintern i Skraplotter som symboliserar det karga och kalla Jämtland, Fredriks ångest och skam i Italienska skor, Desirées gränsöverskridande krafter i Aprilhäxan och den subtila antydan om Helgas otrohet i Gregorius.

Helt plötsligt blev pressen på inledningen ännu större. Kanske bättre att vänta med inledningen till slutet?