Barnfritt

Efter att ha genomfört fem möten på sex timmar kommer jag hem helt urblåst. Att i detta läge sätta sig vid datorn för att sammanfatta dagens möten är kört. I alla fall för en som har haft sommarlov i tre månader. Istället använder jag datorn till att surfa med.

Eftermiddagen är sen och huset är helt tyst och tomt. Tonåringarna är hos sin pappa, mannen är fortfarande på jobbet och sjuåringen är på gymnastik med några klasskamrater. Vi turas om att lämna på gymnastiken, vilket innebär att tre måndagar av fyra ser jag inte sjuåringen förrän klockan åtta på kvällen. Om allt fungerar som det ska, något vi ännu inte vet.

Strax kommer även mannen hem och vi är två vuxna ensamma hemma i huset en måndagskväll. Känslan är overklig. Hur tyst och stilla kan ett hus vara? Och vad gör två vuxna människor ensamma hemma en vardagskväll? Vi tittar på Matrix och äter framför TV:n. Höjden av lycka för en förälder är naturligtvis att få äta framför en film man själv har valt, utan några kompromisser.

Förra gången jag såg Matrix var den 1 januari 2000. Vi hade "dagen-efter-film" hemma hos mig i riktig tonårsanda. Den gången var jag alltför trött och vi var alltför många för att filmen skulle komma till sin rätt. Nu kan jag konstatera att Matrix är en film som håller och att den verkligen har präglat populärkulturen de senaste tio åren, mer än vi kanske har förstått.