Visitkort

Efter att ha strosat omkring i jeans, tröja och sneakers i tre månader har det blivit dags för mig att damma av kostymen igen. Visst är det avkopplande med sköna kläder som inte spänner och drar någonstans, men att dressa upp sig på morgonen har en viss charm.

Jag var nöjd med mitt val denna morgon. Svarta tighta byxor, figursydd skjorta i samma färg som mina ögon och en kort svart kavaj över. Ingen skulle få ana mitt vacklande självförtroende och rostiga kunskaper inom dagens ämne.

Min tillfälliga kollega och jag kommer först till mötesrummet. Vi har precis installerat oss när VD:n slänger sig in genom dörren. Min kollega har han mött förut och de hälsar innerligt. När det är min tur att hälsa intensifierar jag blicken och trycker hans hand i ett fast grepp.

Därefter var det dags för överlämnandet av visitkorten. "Mhm, det här känns lite oprofessionellt, men jag har inget visitkort" klämmer jag fram. VD:n stirrar på mig och jag känner hur det fasta handgreppet, den intensiva blicken och den väluttänkta klädseln rinner av mig och fortsätter ut genom dörren. "Spooky" säger han bara och vårt möte kan börja.

Det är nog dags för mig att skaffa visitkort.