En prick

Nu har det hänt igen. Jag har fått en prick. Precis som förra gången fick jag ont i magen av dåligt samvete och skuld. Prickar utdelas på grund av att man har gjort fel och jag avskyr att göra fel.

Förra gången jag fick en prick var i sjätte klass och jag var skolpolis. Endast vi skötsamma elever var skolpoliser och vi fick inte göra fel. Kom man försent fick man en prick, oavsett varför man kom försent.

Att jag hade varit tvungen att lämna min lillasyster hos dagmamman på morgonen innan skolan, var inte en förmildrande omständighet. Förmildrande omständigheter fanns nämligen inte. En sen ankomst gav en prick och så var det inte mer med det.

Att det var totalt ofarligt att ha en prick, var å andra sidan inte en förmildrande omständighet hos mig. En prick var ett misslyckande och därför avskydde jag min prick.

Precis som jag avskyr min nya prick. Den jag har fått för att ha missat att avboka min plats på gymmet. Först vid tredje pricken blir jag avstängd från bokningssystemet i tre veckor. Ändå känns denna första och enda prick som ett gnagande misslyckande.

Nu kan man tro att jag inte har kommit längre på 30 år än att jag fortfarande gräver ner mig för ett simpelt misslyckande. Det är faktiskt inte helt sant. Jag är fullkomligt övertygad om att jag inte kommer att bära med mig min nya prick i 30 år, såsom jag har gjort med min gamla.