Manboy

Under min uppväxt var det framför allt hästar och ridning som gällde. I periferin fanns även ett annat intresse, som aldrig riktigt fick blomma ut och det var dans.

Hästarna försvann tvärt ur mitt liv någonstans i den sena tonåren, men har alltid funnits kvar som en liten irriterande tagg. Tanken "Visst borde jag ta tag i det där med ridningen igen..." har alltid funnits i mitt undermedvetna, men sällan medfört någon action.

När hästarna försvann fick dansen större utrymme. Ibland i organiserad form men oftast totalt oorganiserat under sena nätter i mörka rökiga lokaler. Jag har spenderat timmar på olika dansgolv i ett tillstånd släkt med eufori.

Även dansgolven har dessvärre numera försvunnit ur mitt liv. De enda dansinslagen har de senaste åren varit i form av Dance Aerobic på gymmet. Inte ett helt oävet substitut för rökiga dansgolv, även om det euforiska ruset är begränsat till 60 minuter.

Nu har vi fått en ny danstrend i vår förort. Troligtvis i varje förort i hela Sverige. Vi har fått Manboy. På alla After Works, kräftskivor och parmiddagar som anordnas numera, dansas det till Manboy.

Det är nämligen barnen som ger oss rätt att inta dansgolvet i vardagsrummet en vanlig fredagskväll. Hade vi kunnat välja hade vi kanske valt någon annan musik. Men det är barnen och Erik Saade som är vårt dansalibi, så Manboy får det bli.