Mer tonårsbryderier

Just nu kretsar mitt liv mycket kring att vara tonårsmamma. En tonåring och en förälder har två helt olika perspektiv, vilket gör att våra funderingar, samtal och kontroverser roterar i två separata banor som sällan eller aldrig möts.

Som förälder tänker man på hur ens avkomma ska rustas inför framtiden. Är utbildningen bra nog? Kommer mitt barn klara av vuxenlivets sociala regler? Har jag lärt honom/henne att föra sig i den stora världen? Att smaka på den mat som bjuds? Att tänka på sina medmänniskor?

En tonåring är här och nu. Punkt.

Jag hittade en dikt skriven av Lisen Jonsson som påminner oss vuxna om tonåringens vedermödor. Finns det inte någon motsvarande dikt om tonårsföräldern som kan skapa lite förståelse hos barnen för oss föräldrar?

LÅT MIG

av Lisen Jonsson

Låt mej få vara en trotsig
tonåring,
jag kommer att bli vuxen.

Låt mej få skrika och
springa min väg,
jag kommer att återvända.

Låt mej få hitta min egen väg,
jag kommer ändå att söka.

Låt mej få snubbla
jag kommer att resa mig.

Låt mej få deppa och vara sur
jag kommer att bli glad igen.

Låt mej få hitta mitt eget liv
jag kommer ändå att lämna er snart.

Låt mej få ha hemligheter
jag kommer att berätta dem sen.

Låt mej inte bli sårad
jag litar ju på er.
Låt mej få prata när jag behöver,
jag klarar inte det här själv.

Låt mej få gå när jag är redo
men släpp mej inte helt.

Låt mej få komma igen
och vara liten
jag vill inte alltid vara stor.