Friday, September 10, 2010

Skolväg

Vår sjuåring, som precis har börjat första klass, vill gå själv till skolan. Eftersom vi bor cirka 300 meter från skolan och skolvägen uteslutande består av Gångfartsområde, får hon göra det.

Men det bär emot. Inte för att jag inte tror att hon ska klara av det, eller för att jag tror att något ska hända på vägen. Vi bor i en modern Bullerby där alla känner alla. Tryggare skolväg går inte att ha. Anledningen är bara för att det inte känns helt socialt accepterat.

Alla födda på sextiotalet gick själva till skolan från första klass, oavsett hur lång skolvägen var. Mina klasskamrater som i trean började i Adolf Fredrik, åkte själva på tunnelbanan till skolan varje dag. När vände detta?

Att min syster, som är född på sjuttiotalet, inte gick ensam till skolan de första åren vet jag. Men det trodde jag mest berodde på henne (inget ont menat, min söta syster) och inte på de sociala reglerna.

Lilla sjuåringen är i alla fall mäkta stolt över att få gå till skolan på egen hand och växer för varje steg. Jag tror att vi inte alltid gör våra barn en tjänst när vi har dem under konstant bevakning. Men vem är jag att tala om för andra vad som är rätt eller fel? Men det gäller också åt andra hållet. Jag kommer därför strunta i vad som socialt accepterat och fortsätta låta vår dotter gå själv till skolan.

(Är det förresten korrekt att använda ordet själv i detta sammanhang? Eller är det ensam?)

2 comments:

  1. Som svar på din fråga om själv tycker jag man kan använda både ensam och själv i det fallet. Men t.ex. i uttryck som "Jag vill inte vara själv" - där tycker jag det ska vara ensam. Men som du säger tiderna förändras och även språkbruket. När du själv! var 7 år förresten gick du först och lämnade din lilla syster på dagis innan du gick till skolan - men det var du det! Stor kram från din mor!

    ReplyDelete
  2. Jag gick själv till Lekis när jag var 6 tillsammans med 2 andra barn från vår "gård". Det var inga 300 meter heller och genom två andra bostadsområden. Ingen tvekan om saken att vi kunde fixa det!
    Jag tror det är en annan medvetenhet idag som har skadat oss. Vetskapen om alla knäppskallar som finns runt omkring i samhället. Att barn försvinner på öppna gator och annat hemskt. Det är i alla fall så jag tänker. Inte att mitt barn inte skulle kunna klara av det utan vem eller vilka som skulle kunna sätta käppar ihjulet för dem! Hua!

    ReplyDelete