Korthårig

Mitt hår har blivit kort. I alla fall kortare än det har varit på cirka 30 år. Sug på det - 30 år. Jag kan i alla fall inte minnas att jag har klippt håret kortare än axlarna efter 14 års ålder. Den gången gick jag med på att klippa upp håret och lärde mig därmed en läxa: klipp inte upp ett hår som lever sitt eget liv, du har inte en aning om konsekvenserna.

Klippningen den här gången var nödvändig. Mitt hår genomgår någon form av sen 40-årskris med slitet rufs som följd. Nu är det samlat, snyggt och i en frisyr. Men kort. Min stora oro är om det får mig att se äldre ut. Det är faktiskt det enda jag bryr mig om. Än så länge har jag bara vågat fråga de som jag hoppas kommer att ge ett nekande svar, oavsett sanningen. Sjuåringen var ärlig nog att säga att det var finare innan.

Tänk om jag som 14-åring hade vetat att jag som 44-åring fortfarande skulle oroa mig för mitt utseende? Patetiskt hade jag antagligen tänkt.