Rökruta

Det börjar med Lasse som vägrar gå in i samma rum som Jimmie. Därefter börjar ordkriget mellan Mona och Fredrik om vem som är bäst på att frysa ut Jimmie. Mona står med sitt gäng i ena hörnet och Fredrik med sitt i andra. De blänger på varandra och slänger uppkäftigt iväg några ord då och då.

"Vi vill inte ha honom, du kan gott ha honom. Rätt åt dig" säger Mona medan hennes bundsförvanter puttar bekräftande på varandra och flinar.

"Dra inte in mig i det här, det är ditt fel att han är här" svarar Fredrik syrligt.

"Ha, ni klarar er inte utan honom. Vi ska minsann visa er" replikerar kaxiga Mona.

"Det gör vi visst det. Vi vann faktiskt med 174 mot 173, utan hans hjälp. Så det så!" nu är det Maud som svarar ettrigt.

Några dagar senare, på morgonsamlingen, blir Jimmie och några av hans kompisar så arga över vad som sägs att de reser sig och lämnar rummet i protest. Fredrik, Mona och deras kompisar har nu fått sina fördomar bekräftade. Den där Jimmie är precis den ulv som de trodde.

Om vi inte visste bättre, skulle vi kunna tro att det är ett utdrag ur en dålig ungdomsroman. Svensk politik har förvandlats till en rökruta, något jag trodde försvann för många år sedan.

Kom igen nu, kära politiker. Visa att ni är vuxna. Vi kan inte sätta demokrati, vett och sans ur spel bara för att vi har fått in ett parti i riksdagen med kontroversiella åsikter.

Är det så illa, att vi svenskar bara värnar om demokratin så länge alla tycker "rätt"?